I brist på information i dagbok och brev har jag sökt upp en artikel pappa vid denna tid skrev för tidningen Budbäraren. Jag borde nog ha hänvisat till den i anslutning till 52:35 d. Men nu kommer den. Det tog ju också ganska lång tid innan en sådan ”förbön” nådde Sverige och kunde publiceras i Budbäraren:

Då vi slutade bibelskolan var det fyra elever som gärna stannade kvar för att gå ut i evangeliskt arbete under lovet….

Och nu för ett tag sedan kom de tillbaka. De flesta kom i sällskap med en eller flera av de troende från de olika byarna. Pojkarna hade mycket att förtälja om Guds verk. Skildringarna om vad Gud gjort var mycket lika med vad som berättas i Apostlagärningarna. Vi kan inte här gå in på detaljerna men det är inte för mycket sagt, då vi säger, att det är väckelse.

I söndags fick de inför församlingen här i Mendi vid eftermiddags gudstjänsten berätta fem minuter var om vad de varit med om. Deras skildringar borde ha tagits upp på stålband för att sedan återgivas i svensk radio. Men sådana möjligheter stod oss inte till buds. Kanske den stillsamme pojken Tesgaras vittnesbörd grep oss mest. Därför må några av hans ord föras hem till Er. Han hade också sett Guds makt i själarnas värld, men även den ondes otroliga makt över människor. I hyddorna just runt där han bott hos en kristen familj utövar trolldoktorerna sina konster och riter. Där i byn Karra är mörkret stort. Några ljusglimtar finns dock. Dessa är tända av Herren själv och nu har de fått en lärare som hjälper dem till rätta. En trolldoktor fick genom Guds stora nåd syn på frälsningen i Jesus Kristus och dog lyckligt i tron på Herren för en tid sedan.

Efter en trolldoktors död vågar ingen vidröra eller taga de saker och kläder som varit i hans ägo. Då Goma dog var det på samma sätt. Man gick inte ens in i hans övergivna hydda för att inte komma i onåd hos den ande, som han tidigare tjänat. En ganska präktig yllefilt fick t o m ligga därinne. Så en söndag kom Tesgara dit för att predika. Han gick då frimodigt in i hyddan och tog filten och den har han använt sedan dess. Och inte har något ont kommit över honom genom det.

Nu står Tesgara åter i Karra by. Han och tre av de övriga pojkarna återvände till sina poster i måndags. Vi, Era sändebud här långt inne i Wollega, var allt lyckliga då vi tog farväl av dem som nu var rustade för en ny stridsperiod.

Vill Ni nu bedja mycket för dessa och då särskilt för Tesgara, som nu står där mitt i hedendomens mörker som herde för de själar som nu under det sista halvåret kommit till tro på Kristus?

….. Men även en sak från sista äldstemötet, som hölls här i måndags kväll, låter vi gå med. En av medlemmarna i äldsterådet förde fram en sak inför de övriga. Han hade just förut besökt en by som ligger bortåt två timmars väg härifrån. Där hade han börjat läsa Guds ord för folket som aldrig förr hört det läsas i sin by. De tog emot det med glädje och bad honom återkomma. Nu var saken inför de äldste och beslut fattades att försöka uppta den som predikoplats. Det var verkligen uppbyggligt att höra hur församlingens president såg på denna sak. Han sa: ”Det här är en uppgift som Gud lagt framför oss. Den måste vi ta väl vara på”. Beslutet blev att två av församlingens predikanter ska gå dit för predikan och undervisning i nästa vecka.

Annons