14 sept. Bibelveckan i Mendi, som även i år varit rik, avslutades idag med stormöte. Vi har inte någon gång haft så många människor i kyrkan. Vid eftermiddagens möte talade ato Baisa. Vi har aldrig hört en så god predikan av någon här.

Mamma är mer detaljerad om denna dag i brevet hon skrev den 15 sept.:

Och så kom söndagen den stora dagen i högtiden. Vi började kl. 9 fm. Flera nya bänkar hade vi gjort för kyrkan och allt som fanns i sjukhuset och i pojkarnas hus att sitta på hade vi burit dit. Vi trodde vi skulle slippa att använda de där brädorna som låg på stenar och så bildade bänkar. Dem hade vi satt på verandan. Men nog fick de bäras in och sättas mellan altaret och predikstolen och i gången där det fanns en plats. Och alla ”sittplatser” blev upptagna. Först var det predikan. Sedan dop av 14 barn och en vuxen. (Den man vi hörde om i 52:35.) O en så gripande syn. För att få plats med alla föräldrar och faddrar måste alla små barn som satt på golvet framme vid altaret gå ut. En av de större pojkarna fick ta dem med till skolan och sjunga med dem där. Efter dopet fick barnen komma in igen. Då var det offergång och offret blev motsvarande 447 kronor. Det är ingen liten summa 0ch tänk vad alla var glada och tacksamma. Församlingen har nyss betalat det sista på sin stora kyrka. Så har de betalat sin prästkandidat under hela hans utbildning och i nov. blir han prästvigd och då har de sin egen präst.

Medan kassören var ute och räknade offret passade ato Irana, en av dem som varit med i skaran här ifrån början, på att tolka sina känslor inför den syn han sett idag. Han tänkte på hur de för 16 år sedan var bara en liten skara, och hur de haft mycket trångmål och svårigheter. Och så att få uppleva en dag som denna, det var ett bevis på att kraften är hos Gud, sa han. Ett av barnen som döptes var hans första barnbarn och det var nog inte lite högtidligt. Till sist var det nattvardsgång, en stilla och rik stund. Kl 2 kom vi hem och då var det gott med middag. Kl. 4 var det gudstjänst igen och den varade till kl. 6. Då hade de främmande talarna tackat och blivit avtackade. Sedan var vi så trötta i går kväll.

Annons