Denna vecka har vi några korta notiser i dagboken som skrevs för 70 år sedan av pappa Torsten. Det är både det ena och det andra som händer denna vecka:

8 aug. 1952: Efter kvällsmötet följde en timmes långt samtal för oss i äldstegruppen med snickaren Gabre. Hans hustru har gått ifrån honom. Men att få honom att se, att han hade skuld i tvisten dem emellan, det var inte lätt. Förmaningarna blev många.

9 aug. Lite av dagens arbete: undervisning i konfirmationsklassen, insättning av spis i ato Chalis hus (”borgmästaren”) teefsådd och förberedelse för morgondagens skriftetal. Dessutom har bibelskoleeleverna återkommit under dagens lopp och med dem har fler av de kristna från de olika byarna kommit med.

10 aug. Det har idag varit den första i den etiopiska månaden. Med det har följt dop och nattvardsgång utöver det vanliga. – Kyrkan var idag mera fullsatt än vanligt.

12 aug. Just som vi började bönemötet i kyrkan i kväll blev det en väldig uppståndelse. Deltagarna hörde att en kalv kved i förtvivlan. En hyena var efter kalven. Det blev fart på karlarna. Med ett förfärligt ljud gav de sig efter hyenan. För att skydda sitt eget liv släppte hon sitt rov. Men ett ben var bräckt på kalven och den hade fått fler sår.

Ikväll kom Gemane och bekände sina synder. Nu senast hade han talat osanning. Men nu var bekännelsen ärlig.

13 aug. Undervisning i konfirmandklassen och brevskrivning.

Om detta sista skriver han om i ett brev vi ska återkomma till nästa vecka så här: För ett par dagar sedan fick vi verkligen tid att skriva ett par så kallade artiklar för missionstidningen och Vi Juniorer. Där berättar vi litet om arbetet här i Mendi och på utposterna.

Vi ska också återkomma till dessa senare. Den till Vi Juniorer var om kalven bl.a..