Jag fortsätter att citera ur brevet mamma skrev till släkten den 18 juli 1952.

I går var vi hos chefens fru här ett tag. Det är så att vi haft kamratbyte här igen. Ethel har återbördats till sitt Nedjo och vi har fått en av de nya kamraterna, Sally Lundmark hit. Det blev aktuellt därför att Brita och Ingvar Nilsson skulle flytta till en ny plats som heter Backo. Då måste Hilma i Nedjo få någon hjälp i stället för Brita, och då var det ju bäst att Ethel gick dit, hon hör ju hemma där. Alltnog så skulle Sally hälsa på fru chefen och det gjorde hon igår. Vi tog flickorna med oss, för det är alltid lättare att prata när man har barnen med. Och igår var det särskilt roligt att komma dit. De hade fem stycken små fina kattungar som vi fick se. Oj, vad det var roligt! Det var nästan så att Signe och Eva inte ville gå hem.

Ja, våra kära flickor, om Ni visste vad vi är tacksamma för dem. Och de är så vakna och pigga och intresserade för allt. En sak vill vi be Er om. Skriv ett kort en gång till dem. Kanske Ni också kan hitta någon liten bilderbok, ett hårband eller något sådant och skicka som korsband. De är ju så pass isolerade här, och de har ju ingen snäll faster eller moster som kommer då och då med en liten hälsning. När posten kommer kan de inte begripa att det inte är något till dem. Nu har majsen blivit färdig och Ni skulle se hur de äter, och det ser ut som om de tycker allra bäst om sockerrör stjälkarna. Det är en söt vätska i den de tuggar i sig.

Och slutligen några korta notiser ur dagboken:

22 juli: Vi har länge väntat få post från Sverige. Idag kom postmannen in men nästan helt utan brev från de våra.

23 juli: Kejsarens födelsedag idag, Därför har det varit rätt ledigt. Sally Lundmark som nu är här trivs bra här och vi har det gott tillsammans. Ato Matteus har kommit hem. Prästvigningen ska inte bli förrän i november.

24 juli: Idag har vi påbörjat andra omgången av kickning (putsning av väggarna) av nya sjukhuset.