Runt månadsskiftet maj juni 1952 har vi några korta, och delvis dunkla notiser i dagboken:

25 maj: Sjukvårdaren Terefe har idag vigts tillsammans med ato Tesgaras syster, Zerito. Vi fick vänta länge på brudparet. Till slut kom de och brudföljet till kyrkan.

Men vi är så ledsna över den stora tillställning som bröllopen är här i Mendi. Bestyren med förberedelserna tar helt de berördas tid och krafter. Vi måste få komma tilltals med de styrande här om denna sak.

28 maj: Tillfället att tala med de äldste gavs mig idag. Jag talade ut om dessa seder, som de här håller fast vid från tiden innan evangeliet nått hit. De lyssnade. Det blev ingen diskussion heller. Ato Iranna tackade och sade att de mottagit undervisningen.

1 june: Vi tillät inte ato Tesgara (en av lärarna i skolan och ovan nämnda bruds bror) att predika idag. Jag fick ta den uppgiften istället. Det var inte lätt att tala. Det är liksom en strid i andarnas värld. Vid eftermiddags mötet talade ato Baisa mycket gott över Romarbrevet 8: 34-39.

Ännu har inte regn kommit hit. Platser runt Mendi har fått rikligt med nederbörd. Här kan inte ens majsen spira.

Jag har kvar manuset till pappas predikan denna söndag. Han hann förbereda sig så mycket att han skrev ner ett fyrsidigt manus. Troligtvis hade han haft en textgenomgång med predikanterna, som han hade regelbundet på tisdagarna denna vår, som hjälpte honom i de hastigt påkomna förberedelserna. Vi ser också att han predikade på engelska, tydligen hade han tillgång till tolkar som kunde översätta till oromiffa direkt. Så här såg sidan ett ut:

EPSON MFP image