Jag fortsätter att citera ur mammas brev som hon skrev den 16 april 1952. Fortsättningen kommer efter pauser även när hon skrev det:

Det blir så många uppehåll i skrivandet. Än är det ett och än ett annat jag måste se till. Nyss hörde jag ett vrål ifrån ”stora” rummet. Gannami kom in och fann katten ifärd med att ta köttet som skulle bli middag åt skolbarnen i morron. Det är evangelisten som fått låna bössan rätt mycket och när han går till och från byarna så skjuter han och skickar till oss. O vad gott vi haft genom det. Vi har ju inte känt att det varit fasta i två månader. Då kan man inte köpa kött, men vi har haft kött nästan jämt, pärlhöns, rapphöns och gaseller. Och nu är det särskilt värdefullt därför att vi inte haft potatis på tre veckor. Idag åt vi de sista makaronerna, så nu är det bara risgryn kvar, och varken det eller makaronerna passar just till fiskkonserver. Jag skrev till Lakamte och skickade pengar och bad dem köpa makaroner. Nu får vi hoppas att de köpt dem så de kommer med postmannen som vi väntar tillbaka idag eller i morron. Men ingen som inte bott så här långt in kan sätta sig in i hur det är. Vi skrev till AA för länge sedan och bad om potatis, och vi vet att en bil med saker till missionen varit så långt som till Nedjo – men inte har vi hört att det var några potatisar. Ungefär om en månad skall den så kallade ”vårtransporten” komma med saker som vi har beställt.

Nu har postmannen kommit utan makaroner. Jag vågar inte tänka hur det skall gå att få till mat för varje dag. Vi har Ethel i maten också !!!

Du Birger (Torstens bror) undrade hur det gick ihop ekonomiskt för oss. Det är dåligt, men vi har fått från Carl (Elsas bror) och vi har bett om mer. Angående löneförhöjning så har vi fått någon liten höjning nu sedan nyåret. Men det är detta att man måste göra uppköp för ett helt halvår i förväg, så sen har man ju sina pengar placerade i mjöl, socker, konserver och margarin m m. Men man måste ju ha lite rörelsekapital. Mjölk, kött, ägg, bananer och citroner köper vi ju här. Och så löner till tjänarna. Ja, det är ju tråkigt att vi inte kan hushålla bättre.

Era egna i Afrika, Torsten, Elsa, Signe och Eva.

I år är 16 april påskafton här i Sverige och jag passar på att önska er, som med mig följer hur Elsa och Torsten Persson hade det i Mendi i västra Etiopien för 70 år sedan, en GLAD PÅSK.