Nu har jag upptäckt att Lydia skrivit i sin dagbok i detalj om branden. Den ägde rum den 2 mars och så här berättar Lydia:

Denna dag brann vårt kök med vedbod, snickarbod med redskap och atenor (flätade mattor) och plankor. Dessutom hyddan för kokerskan, pojkarnas matsal och toa, dessutom vårt lager av chid (halm). Det var söndag förmiddag efter gudstjänsten och även Elsa och jag hade gått med till stan för att fira Aduadagen.

Plötsligt började folk springa. Varför springer dom? Det brinner på missionen. Vi kastade oss i jeepen och for hem. Gannami stod och ringde i kyrkklockan när vi kom hem. Elden stod som en kvast upp från köket, kastade sig mot den höga eukalyptusen och ner på toan. Jag trodde inte det skulle vara något hopp för stora huset inklusive köket, men så illa blev det inte. Biana hade tänkt på bensinen och fotogenet och fått iväg de farliga sakerna. Sedan var han uppe på kökstaket i hettan liksom Torsten och Adamu m.fl. för att vattna på allt vad de kunde. Alla sprang hit från stan. Ato Tasgara tog sin yxa, högg ner av sina eukalyptusträd, för att dela ut färska ruskor. När elden på marken kom nära slog de med ruskor så den kvävdes. Elden var fruktansvärt nära de 150 bördor av takhalm som var stackade mellan husen. På ett ögonblick skaffade folket iväg detta gräs ur räckhåll för lågorna.

Ato Chali (Mendis chef) arbetade, kommenderade och gick själv ut i åkern och plockade jordkokor och kastade på elden så att alla lediga skulle följa hans exempel. Jag skaffade vattenhinkar och vattnet från mitt hus och kastade sedan jordkokor med flit.

Folket bröt upp dörren till förrådet för att få ut grejorna och bar dem ut på planen bortom stora huset. Men kaffe – nyinköpt för året, tef (säd) som just kommit hem från Bocke m m var upphällt i goteran (förråds hyddorna) och vem hade kunnat få ut det i en hast, om det behövts? Gud vare tack, att det ej blev antänt.

Folket gjorde ett enastående arbete i hettan. Jag var så törstig att jag drack hett vatten ur pipen på min panna, som stod på spisen flera gånger – när faran var över. Torsten samlade folket och höll tacktal och ato Baissa tackade Gud.

Ännu efter två dygn brinner det rätt som det är i vedstumpar. De har grävt fram massor med verktyg, som Gabre satt nya skaft på. Idag har de hittat fram tallrikar och koppar, en del förstörda, men en del går nog att använda. Kaffepannan för skolhushållet är ej förstörd, men den stora, dyra såsgrytan för c:a 50 personer har smält ned.

På söndag eftermiddag måste allt som var utplockat åter plockas in. Pojkarna var hjälpsamma och flitiga. En del körde vatten hela eftermiddagen till brandplatsen. Ato Chali kom på kvällen med en rad gubbar från stan. Det här ska vi hjälpa er att bygga upp igen. Hur långt timmer vill ni att vi ska hugga? 3½ eller 4 m?

I går kom han efter slutat arbete med karlar. Virke började han sända redan kl 7 på morgonen. Många personer kom och sa att de ville skänka virke. Grasmatch Tjibsa har skänkt filt (virke) till köksväggarna och Torsten har hämtat dem hit med jeepen i eftermiddag. Vi placerar det nya köket lite längre från stora huset.

Jag är så tacksam att ha fått se att etiopierna är så hjälpsamma och fina. Många av dem arbetade som gällde det deras eget liv. Deras fina festkläder blev då så illa tilltygade och en del fick brännhåll i sina shammor (mantlar).

Inte underligt att mamma och pappa inte har tid och ork att skriva i dagboken.