Först den 16 april har vi ett längre brev från mamma till de ”kära därhemma”. Genom det får vi höra något om sådant som dagboken inte berättat. Jag börjar citera ur det denna vecka:

När vi nu skulle skicka de här pappren till sjukkassan så passar jag på och skriver ett vanligt brev. Får se när det kommer fram. Vi ber att Carl vid tillfälle skall lämna upp dessa kvitton till Axel Ek. Vi står ju kvar i sjukkassan och skulle enligt Ek kunna få ersättning för medicin om vi skickade hem kvitton. och nu gör vi ett försök. En del är köpt i Lakamte, en del i A A. Vi var så tacksamma att vi hade den dyra medicinen när både Eva och Torsten var sjuka. Torsten köpte den i Lakamte på hemväg från konferensen. (Jaha, han har varit sjuk !?!)

Nu har vi påsklov, och det är nu obegripligt skönt. Vår påsk är ju över, men vi firade inte den, utan skall fira den etiopiska påsken som kommer nu en vecka efter vår. Förresten vi har inte så mycket att fira med i yttre måtto, (mer om detta kryptiska nästa vecka) men vi ber och längtar efter att vår Frälsares gärning för oss på nytt skall bli ny och levande för oss.

Och så var det påsklovet, o så skönt att slippa förberedelser och skrivboks rättning nu några kvällar. Vi har lov lite mer än två veckor. Tre pojkar har gått till sina hem, fyra har gått ut till byar som evangelister och på så sätt blir det lite lugnare här. De som är kvar här arbetar och strävar för att få lite pengar att köpa kläder för. Två av dem har fått låna för att köpa byxor för de höll på att bli nakna. Fem par av Torstens gamla byxor har jag klippt av och klätt på våra trashankar och lika många skjortor, men nu har jag inte mycket mer att ta av. Maria, jag har tänkt så många gånger att jag skulle talat om hur väl Birgers vita skjortor kom till pass. Två gav jag åt våra arbetare i julklapp och ett par andra har jag gett bort. Sen fick Lydia resten till sina sjuka, och tro att de är fina när de är iklädda dessa präktiga skjortor.

Ni kan aldrig i Er vildaste fantasi tänka Er in i vad nytta vi haft av jeepen härinne. Nu första lovdagen kör Torsten virke hela dagen. Och hur och när vi skulle få hem det annars vet inte jag. Vi hade ju inte tänkt att bygga så mycket, men så samlade ju folket in pengar till ett sjukhus, eller ett hus för inneliggande patienter. Så började vi på det vid jullovet. Sen fick vi ju den hemska branden, (??) och på grund av den fick vi ju sätta igång att bygga kök till skolhushållet, snickarbod, vedbod och matsal åt pojkarna. Och nu senast har vi rivit av gamla halmtaket på vår köksbyggnad och förrådsrum. Det var så ohyggligt detta när vi fruktade att elden skulle ta i det taket också, det ligger ju alldeles intill vårt boningshus, så vi har ansett att vi måste få plåt på det. Manfred och Ingvar har också rått oss till det. Men nog blir det en massa arbete av det. Men det är ju gott att vi är krya, en oskattbar gåva.