Fortsättning på artikeln i Budbäraren som jag började citerade ur förra veckan.

Glädjen var lika stor i Kiltokarra. Där hade vi kyrkogårdsinvigning också. På den platsen har de haft svårigheter tidigare med att få sina döda begravna på den koptiska kyrkans gravplats. För tillfället tycks vi ha full frid och arbetsro på detta avsnitt här längst in i Wollega. En av de äldste, som var med härifrån idag påtog sig uppgiften att leda församlingen här i Kiltokarra. Han är sekreterare i moderförsamlingen här.

Pappa var ju tillfälligt på en resa till Mendi 1946, nästan sex år tidigare. Det var innan Hanssons började bygga upp missionsstationen där. Jag skrev om detta besök i tre inlägg,16:23a-c bl.a. Som en biskop. Lite roligt att pappa nu sex år senare inviger en andra kyrkogård i dessa trakter. Om ni inte klickar på länken och ser hela inlägget om den kyrkogårds invigningen, så får ni ett kort citat här:

Medan vi åt talade vännerna om sitt stora bekymmer att de inte hade en plats för sina döda. Och eftersom vår mission redan har en stor tomt på denna plats undrade de, om inte jag genom bön ville helga ett område till vilorum för de döda. Jag fann ingen anledning att neka dem detta. Därför följde kyrkogårdsinvigning. Den hölls under mycket enkla former.

Tillbaka till artikeln i Budbäraren 1952

Det är verkligen roligt att se hur nitiska de kristna är i att föra evangeliet vidare. Vi tror oss också ha funnit en öppen väg ner till det helt försummade shankallafolket. Men om det verket är det ännu lite för tidigt att skriva.

Mendiförsamlingen kan nu glädja sig över att ha sin nya kyrka helt skuldfri. Vi hade en försäljning i förra veckan som gick finfint och gjorde helt slut på lånet för kyrkbygget. – Nu väntar församlingen med iver på att få en egen präst. Han ska väl snart bli prästvigd.

Kunde vi sända flera evangelister ut till byarna runt om Mendi då bleve väl hela bygden vänd mot Kristus. Och skulle vi inte vilja det? Jo visst! Men det är så ansvarfullt med dessa många själar, som på en gång flyttas från mörkrets välde till något nytt. Bed för oss i vårt stora ansvar !

Torsten Persson