Kära Sten! (en av mammas äldre bröder)

Nu är det med hopp om att detta brev skall nå fram till Din födelsedag den 27 mars som jag adresserar brevet till Dig. Jag önskar Dig allt gott för kommande dagar. Gud välsigne Dig och de Dina! Så skall Du ha varmt tack för Ditt långa brev som nådde oss den 21 febr. Det var strålande bara lite drygt en månad. Det var väldigt roligt med artikeln ur ”lantmannen”. Och vi anser nog här att allt var med sanningen överensstämmande. Tack ska Du ha.

Efter dessa och några andra inledande meningar och frågor börjar hon berätta on Gamatjo, deras mycket omtyckta lärare som nu 70 år senare för ett tag sedan slutade sina dagar i en ålder av 101 år. Det är hans fru som varit sjuk och som nämnts i ……

I går kom vår förste-lärare hem från Addis där han varit för ett ärende. Han blev kallad dit vid jul. Han har tidigare varit anställd av regeringen som kassör vid ett gruvföretag i södra Etiopien. Men han lämnade den tjänsten och tog lärartjänst här och fick hälften så stor lön. Men han nitälskar för att hans folk skall få undervisning. Själv har han varit skolpojke hos Nordfeldt i Nedjo och älskar missionen. Han är också en ovanligt rikt begåvad och fin man. Men nu hade han haft en väldigt besvärlig resa. Mellan Lakamte och Nedjo rinner en stor flod som heter Didessa, det är en av Nilens bifloder. Den rinner i ett väldigt brett lågland, Didessa dalen, som är fruktad för bl.a. Malaria och rövare vissa tider. När man kommer upp från dalen är det en väldig stigning med en obeskrivbar så kallad väg. I den stigningen gick differentialen sönder och lastbilen rullade bakåt och välte. Men som genom Guds nåd var passagerarna av bilen, annars sitter de uppe på lasset. Chauffören hann också ut och blev oskadd. Hur Gamatjo sedan tog sig till Nedjo vet jag inte. Från Nedjo hade han fått tag i en lastbil som tänkte gå hit in, men fyra timmars väg till fots härifrån, gick den sönder. Då gick Gamatjo hem och chauffören fick låna en mula och skickade sin bilpojke tillbaka till närmaste bilverkstad som är i AA – bara 65 mil bort, för att skaffa det som behövs för att laga bilen.

Ja vi är glada och tacksamma för att vår bil är ny och bra. Vi är så glada för den. Gamle Farfar skrev så rart i ett brev som vi fick nu med posten också att han hoppas att bilen skulle hålla och inte behöva krångla. Och det är verkligen något att önska och be Gud om.

Denna berättelse om Kes Gamatjo m m fick jag, Paul, återge vid ett sorgebesök hemma hos äldsta dottern Hanna under förra veckorna när jag varit i Addis Abeba. Hon är en av de barn som inte behövde bli moder lös i sin ungdom se inlägg 21:33b Ensamma som vi är här inne. Och fick följa sin far tills han blev 101 år. Hans bok, Bortom bergen finns utgiven av EFS läser.

Vi har varken brev eller dagboksanteckningar från mars månad 1952. Ni får se vad jag ger följande blogginlägg för innehåll.