Så här skriver mamma troligtvis den 21 februari 1952. Ni får nu del av hälsningen i sin helhet:

Det var så roligt att Ni skickade oss en hälsning för en tid sedan. Det skall Ni ha hjärtligt tack för! Vi har ingen juniorförening här som jag kan hälsa ifrån men här är det vanligt att barn och ungdomar och mycket vuxet folk går till kyrkan på söndag förmiddag. Då sitter barnen på en flätad matta framme vid altarrunden. Sedan efter gudstjänstens slut är det söndagsskola. På tisdag och fredag kvällarna har vi också möte i kyrkan, och då kommer alla som är i juniorålder. Varannan tisdag är det bönemöte och den andra sångövning. På fredagskvällen är det predikan. Det låter inte alltid så bra när de sjunger och det beror på att vi nu bara kan lära ut våra melodier och de är olika mot deras egna melodier.

Men Signe och Eva kan vi hälsa ifrån. De trivs så bra här och vad de tycker om ungdomarna här. I kväll när farbror Torsten kom hem från ett torg där han sålt böcker för 38 kr så blev det förstås glädje bland barnen. Eva och Signe sprang ut i nattdräkterna och ropade pappa, pappa. Men så fick de se Gemane, en 17 års pojke som varit med till torget, och då utbyttes ropet till: ”Gemane, Gemane”, och höll på att aldrig ta slut. De älskar den pojken, och han är så fin och trevlig.

En dag stod det en liten pojke i trasiga kläder på gården, han hade något ärende att uträtta, och medan han väntade slog Signe sig i samspråk med honom. Hon frågade om han hade någon pappa och mamma, men det hade han inte. Då tyckte hon allt att det var synd om honom. Men hon visste vad hon skulle trösta honom med: ”Jesus finns Du” sa hon och såg så rart på honom.

Ja kära juniorer så gott vi har det som vet att Jesus finns och att han älskar oss alla. Här finns så många som inte vet något om Jesus. Det var en del människor från andra byar här i julas. Det var sådana som hört vår evangelist ute i byarna och kommit hit på hans inbjudan. Av dem var det många som aldrig förr hört julens budskap. Vi kan inte riktigt sätta oss in i hur okunniga de är. Vi har nu möjlighet och frihet att tala och läsa Guds ord för dem i alla byar runt omkring. Inga hindrar oss nu. Men vi behöver fler evangelister. Vill Ni i Önneköp be för vår evangelist Dabba och be att vi får fler villiga och dugliga tjänare. Och så glöm inte att tacka Gud för allt gott vi får av honom, först och främst för Jesus, vår – Din frälsare.

Innerliga hälsningar till var och en , ledare och junior. Era tillgivna Torsten, Elsa, Signe och Eva Persson

Senare i samma vecka skriver mamma ett brev till sin bror. Det brevet får ni del av nästa vecka.