I början av februari skrev mamma ett brev till vännen Thyra:

Käraste Thyra-vän!

Innerligt tack för Ditt kära brev av den 31/12. Det är visst mycket länge sedan jag skrev till Dig men Du är varje dag i våra tankar och sen inbillar jag mig ibland att jag skrivit. Tack också för den vackra julhälsningen. Ja, nu är vi ett stycke in på det nya året. Det är gott att få räkna med Guds trofasthet och nåd för varje dag. Hoppas att Du är kry kära vän. Vad jag kan se Dig framför mig, och känna Din kärlek och godhet. Tack för allt Du gjorde för oss när vi var hemma. Just nu är det så många minnen som kommer. Det är Signes födelsedag strax och då var vi i fjol i Glimåkra och sen for vi till Dig och firade Torstens födelsedag. O Thyra så roligt det var!

Vi är krya, Gud vare tack! Men här för leden var lilla Eva så sjuk en natt så vi fruktade nästan att Gud skulle ta henne ifrån oss. Det var en så hemsk natt Thyra mellan den 30 och 31 januari. Men Gud vare lov vi fick behålla vårt ”gullebarn”. Det var en så svår maginfektion med en feber. Men som sagt, vi fick behålla vårt älskade barn. En sådan natt hoppas jag om möjligt slippa uppleva igen.

Eva har själv delat med sig av vad mamma har berättat för henne om denna natt.

”Mamma har berättat för mig att jag var så dålig och att de hade bett för mig. Då föreslog Lydia Larsson att de skulle ge mig ett lavemang i mycket långsam takt så att tarmen eventuellt skulle kunna absorbera lite vätska. Man hade alltså inga möjligheter att ge mig dropp vilket hade behövts i detta läge. Gud hörde bön och det blev bättre med mig.”

Och jag passar idag på att tacka Gud för de 70 år du fått efter detta och de nästan 69 år vi fått tillsammans efter detta.