Som vi hörde i förra inlägget så är det mamma som står för brevskrivandet. Pappa hinner inte ens att skriva i dagboken. Det kan t o m bli så att vi inte har material varje vecka, vi får se. När han överlämnat brevskrivandet till mamma får han skylla sig att mamma skriver ur hjärtat. Så här skriver hon i början på det nya året:

Våra kära därhemma. Ett gott nytt år ville vi önska Er alla. Det är fredagskväll. Torsten är i kyrkan på möte, han tyckte inte om att jag inte gick med, men jag ville vara hemma hos småflickorna. Jag kunde väl säga att någon av barnflickorna satt här hos dem, men de ville ju så innerligt gärna gå till kyrkan, och då tyckte jag inte det var roligt att hindra dem. Signe somnar snart på kvällarna, trots att hon sover en stund efter middagen. Eva är det svårare att få att somna. Hon ligger där och sjunger, och då växlar hon med tre språk- Hon kan ”Tryggare kan ingen vara” både på svenska och amhariska. Och så ”Till det härliga land ovan skyn” på gallinja. Hon förstår väl ungefär lika lite av alla språken. Nu har det visst blivit tyst med sången för idag.

De är så friska och duktiga, Gud vare tack. Och de trivs så bra, och har det så bra så ingen kan ha det bättr. Alla är de goda vänner med, och nu börjar de kunna gallinja båda två. Det är så lustigt att höra när de pratar med någon om mig, då säger de ”gifti”. Det är som om de skulle säga ”frun”.

Och nu har både Ni och vi firat jul. Ja, vi har ju firat två jular- ”Vår jul och Gannamis jul” som Signe säger.

Om Gannamis jul får ni höra i nästa inlägge, Men mamma berättar något om den första julen som vi också tar med i detta inlägg:

Det är en stor förmån att man slipper så mycket julstök. Ja, vi bakade lite kakor och kokte knäck till Signes stora förtjusning. Jag hade lite knäckformar med. Men bröd står sig ju inte och gris hade vi ju ingen. Jag kokade en köttbit och vi doppade i spadet. Så tog jag en burk korv. Det är just sådana som korvgubbarna säljer i storlek och smak. Det är 6 i en burk och den burken kostar 6 kronor. Så det är ju ingen billig mat. På kvällen hade vi risgrynsgröt. På juldagen bjöd Lydia på middag, och hon hade öppnat en burk fisk, makrill eller herring, och kokat en vit sås till det och det var inte alls dumt som lutfisk.