Det brev jag började citera ur förra veckan skrev mamma den 11 januari. Där står även följande:
På ”Gannamis jul” hade vi stor fest i kyrkan, på söndagskvällen. Det var mer än 400 personer. Alla fick te och en eller en halv bulle. Vi blev tvungna att dela på dem till slut. Så var det ljus tändning och bibelläsning, och sist predikan. Julotta kl. 5 men då sov flickorna och jag. Även då var det mycket folk i kyrkan. Många från byarna runt omkring hade kommit till festen på kvällen och legat över och var med på morron. Av dessa utifrån var det flera som aldrig förr hört julbudskapet. Det är flera platser som just nu de sista månaderna fått besök av evangelisten, och alla tycks vilja höra och lära. O ett sådant ansvar det är. Vi har skickat ut allt vad vi har av större skolpojkar nu under jullovet till olika byar för att de skall läsa för folket och undervisa dem. Det svåra är ju att i många byar kan ingen läsa.

Sen på juldagskvällen hade vi lite julfest för våra inneboende skolpojkar och våra tjänsteflickor. Det var just som en julaftonskväll, och vi tyckte det var så roligt. Annandagen hade vi middag för lärarna och arbetare med fruar och så de som var kvar av skolpojkarna. Vi var 30 stycken och det var så gemytligt kring pepparsåsen.

Sen var det skönt att andas ut när festerna var över.

I torsdags for Torsten tillsammans med ett par andra till ett torg ganska långt härifrån. De sålde massor av böcker och köpte en hel del för vårt skolhushåll – mycket billigare än här i Mendi. Men folket bara frågade när missionen kommer dit och öppnar skola. Det är en väldigt rikt befolkad bygd, men ingen skola.

Idag har Torsten kört virke med jeepen. Har vi kanske skrivit om att folket här samlat pengar för att få ett sjukhus för inneliggande sjuka. Det är så glädjande att de uppskattar sjukvårdsarbetet och själva vill hjälpa till för att få det utökat. Men nu gäller det för missionen att bygga, och det är svårt därför att det är ont om folk som vill arbeta. Alla vill vara affärsmän här i Mendi. Nu är jeepen bra att ha, det är ju strålande att det går att transportera virke med den. Ja, vi är mycket, mycket glada över att ha den här nu. Tack Ni alla som hjälpt oss med den.

Det hade varit intressant att ha en bild på hur det såg ut när han transporterade långa eukalyptus stammar med jeepen. Det börjar bli dags att lägga till fler titlar till tusenkonstnären Torsten: transportör… Undra vem som ritat ”sjukhuset” och vem som var byggmästare? Brevet avslutas så här:

Hjärtligt tack var och en. Så hoppas vi att Ni är friska. Och varje gång Ni skriver till oss bereder Ni oss en stor glädje och en hjälp i tomrummet efter de kära breven från älskade mor som inte kommer nu.

Så till alla, alla stora och små våra hjärtligaste hälsningar Torsten, Elsa, Signe och Eva.