Nu är vi framme vid detta års sista inlägg som också är denna bloggs 399:de inlägg. På nyårsafton skrev pappa ett tresidigt maskinskrivet brev till de anhöriga. Thyra får en kopia av det och det är det ex:et vi har kvar. Ur det plockar jag relevant information. Pappa börjar med att förklara varför han skrivit mindre denna period och sedan berättar han om kyrkobesöket förra helgen. Fram för allt vill han berätta om och tacka för jeepen:

Nu är det Elsa som skrivet. Det beror helt enkelt på att jag inte har tid till det. Alltså har Elsa huvudsakligen fått stå för brevskrivningen hittills. Men nu idag vill jag skriva.

En annan sak han inte hinner med är trädgården:

Tyvärr hinner jag inte alls att ordna med trädgården här i Mendi. Hade jag haft tid till det, så hade det säkert gått att få åtskilligt i grönsaksväg. Nu har vi tyvärr inte något alls. Kanske jag under det stundande jullovet ska försöka få några frön i jorden nere i flodträdgården. Hade det varit som i Lakamte då hade jag bara skickat ner någon karl till att gräva och så. Men här finns det inga som vill arbeta. Så gott som alla manliga är affärsmän i denna by. Men vi har satt ett stort stycke potatis för några veckor sedan. Potatis sättes här under torrtiden. Dessa börjar inte att växa alls utan ligger helt enkelt i jorden tills regnen kommer.

Vi körde rätt mycket gödsel till potatislandet och de var jeepen som fick vara i tjänst. Gödseln var förstås alldeles torr nu under denna årstid. Därför öste vi den i säckar och lastade på bilen och körde ut med hela lasset och lastade av där. Skolan pågick då också men jag försökte att köra ett last varje eller varannan rast, De infödda tyckte allt att det var en bra bil som kunde duga till sådant. Vad bra att ha bilen och vad det går att spara pengar och tid med den. Det skulle gått många dagsverken åt att få den gödseln bara till åkern. Nu var det gjort på en enda dag på mina lediga stunder. Något till vagn finns ju inte i detta land. Det är skada. Det är skördetid här ute nu. Vi har både skördat och tröskat vår teff. Vi fick omk. 300 kg av den sorten och det var ett bra resultat. Jag får väl köra teffen till Nedjo och få den mald där. Den närmaste kvarnen är där  (72 km). Och det måste nog bli nu i veckan som kommer. Vi måste försöka få hem lite vetemjöl eftersom vi är så nära på nere på botten i säcken. Och nu kommer den etiopiska julen och då ska det bli både två och tre fester och bröd måste vi få till. Men genom ett par skolpojkar, som kom in till Mendi igår kväll från Nedjo hörde vi, att någon lastbil ännu inte kommit till Nedjo med vårt mjöl och socker från Addis.

Vår bibelskola hade sin avslutning redan igår förmiddag. Efter svenska förhållanden skulle den närmast kunnat liknas vid ett Bibelinstitut eller folkhögskola. 12 elever har fullföljt höstterminens läsning. Nu har de allra flesta gått hem för en månads lov. De är alla från platser på andra sidan Nedjo. Inte har det varit lätt alltid med dessa vuxna elever. Men vi är tacksamma för den tid vi fått ha dem i skolan här. Den ordinarie folkskolan läser till onsdag. Vi har haft ca. 100 elever.

Det som nu närmast ska göras här hemma på stationen är påbörjandet av det s.k. sjukhusbygget till vilket de infödda själva samlat medel. Sen är det flera hus som måste repareras och färdigbyggas. Och hade vi bara haft folk som velat arbeta. Men nu får jeepen rycka in och hjälpa till. Det blir flera transporter den kan utföra. Ni hör och förstår väl att bilen är till nytta och glädje härute. Vi tackar var och en som hjälpt till med insamlingen av medel till den.