Andra helgen i dec var pappa som vanligt i full gång. Dessa korta notiser har vi i dagboken:

9 dec. Vi har haft konfirmation här i vår kyrka i Mendi idag. De tio konfirmanderna är från Boke. Ato Dabba har varit där som lärare i tre veckors tid. Vid förhöret här idag visade det sig att de kunde svara mycket bra på frågorna. Det var en stor glädje att se detta.

Den nya sångboken såldes idag. Flygfältet är i ordningsställt. Ato Bianas pojke, Retta dog igår i rabis.

10 dec. Äldstemöte då bl.a. ato Dabbas begäran om högre lön behandlades.

11 dec. Kraftigt förmaningstal till lärare och elever att komma i tid till skolan, var det jag fick ta itu med på morgonen. Sångövning med början i den nya sångboken.

Som tur är så har vi brev som mamma skrev dessa dagar att komplettera med. Först ett från den 9 dec.

Kära Sten och Märta. Jag fick sån lust att skriva lite till Er i kväll. Det skulle ha varit Mammas födelsedag denna dag men nu är hon inte här mer.—

Nu ropade Signe och undrade vad jag gör, så hälsa till Birgit, Håkan, Ulla och Elsa. Hon undrar om det är någon snö så Elsa kan åka på sin spark. Vi har nyss sjungit lite julsånger vid de 2 adventsljusen och så pratade vi om hur det var förra julen när morbror Sten kom och hälsade på och hur moster Märta gjorde så goda korv och allt. Här är det bara när det blir kväll som man kan känna någon känsla av att det närmar sig jul, annars bränner solen från molnfri himmel.

Efter att ha skrivit en hel del om vädret så kommenterar hon dagens konfirmation med bl.a. följande:

Det var rent märkligt vad de kunde mycket ur bibeln och ur trosläran. Och av de 10 kan bara en läsa. O detta problem, och så kan de bara gallinja, och nästan allt som finns att läsa är på amhariska. Det är inte lätt för dem att lära sig läsa på ett främmande språk. Men kyrkan var så full idag, så jag vet inte hur det skall bli om vi får uppleva nästa söndag med barndop och nattvardsgång. Då kommer det ju många fler än idag, så var de ska sitta begriper jag inte.

Och angående dödsfallet skrev hon:

Det var så ynkligt att se den lille pigge gossen som en stackare. Som väl var blev han inte allt för vild och besvärlig men redlös och svag. Vi har skjutit så många hundar vi fått syn på. Utom Lydias Lola, men henne kan man ju ge akt på om hon skulle visa tecken till sjukdom.

Och nu kommer jag ihåg en sak. Den lilla rutiga klänningen som Eva fick ärva av Elsa var synlig på en liten spänstig 3 åring i kyrkan idag. Lydia har fått hand om en del barnkläder, hon känner ju folket bättre än vi och kan ge till den som behöver det. Hon var så rar den lilla flickan.