Den 27 oktober 1951 skrev pappa så här i dagboken:

Gamle Fofa från Lakamte kom som alldeles extra postman. Men så hade han också ett särskilt bud till oss. Elsas mor har gått hem till Gud. Telegram från Sverige meddelade detta. Det var svårt. Från kamraterna på de andra stationerna kom många brev. Vad ska vi göra? Vi kan inget annat än tacka Gud för en särskilt god mormor.

Telegrammet, som jag också har kvar, löd så här: Telegram from bjorsater. 17:th mother left us today. carl

Vad jag vet är detta allt de får reda på så man kan verkligen förstå att ”det var svårt”. Jag har tidigare nämnt att den 17 okt var en speciell dag. Samma dag hade bror Sten åter igen skrivit ett brev till mamma. Hon har naturligtvis inte fått brevet tio dagar senare den 27. Inte heller mormors brev av den 11 oktober, det som vi redan läst. Men nu får ni ändå del av det brev som skrevs av bror Sten den 17 oktober i Blidsäter, mormors hem i Björsäter:

Blidsäter, onsdagen den 17 oktober 1951

Kära Elsa och Torsten. Jag sitter vid Blidsäter och skriver. Mamma är sjuk, det är kärlkramp nu liksom den gång hon var hos oss och blev sjuk, en gång när Ni var borta. Ingen vet hur det kommer att sluta, och jag vill därför skriva hur hon haft det.

I förra veckan blev hon så trött och ville helst bara sitta och fick löfte om att få besöka dr Örn på måndag. Jag var med henne till stan, vi reste in med 11-bussen och fick uppehålla oss en god stund i stan, ty först klockan halv två var hennes tid. När vi gått trappan upp till mottagningen, så var hon ganska tagen, och dr. Örn förehöll oss att hon måste vara ytterst försiktig och akta sig för trappor. Trots hennes protester tog jag bil hem. Doktorn ordinerade Nilon-tabletter.

När Mamma kom hem var hon duktig, och på tisdagsmorgonen var hon t.o.m. nere i köket, men på f.m. fick Mamma svåra plågor i bröstet och kunde inte ligga utan satt uppe i en stol hela e.m. Ibland släppte plågorna en stund. På kvällen var syster Edith här och gav henne en spruta, men det blev ändå dåligt med sömnen. Ingeborg var hos henne hela natten. Nu, onsdag f.m. är Märta och jag här, och det är ganska svårt för Mamma. Hon törstar och dricker också kolossalt.

Carl reste till höstriksdagen på måndag morgon men kommer hem i e.m.

Vi har haft en enastående vacker efterhöst utan storm och svåra frostnätter. Nu är höstens färger fulltoniga, och man sjunger ofta omedvetet ”Lär mig du skog att vissna glad.” Om Gud vill, så är Mamma beredd, det har hon sagt. Hennes aftonbön igår kväll var en stor högtidlighet.

Nu slutar jag mitt brev. Vi skriver snart igen.

Onsdag kväll.

Kära Elsa och Torsten

Mor fick sluta kl. 6.10 i kväll, hon dog helt hastigt i armarna på Nils. Carl var hemkommen, men Nils var ensam vid hennes säng. Bara två timmar tidigare drack hon kaffe i vårt sällskap.

Carl har i kväll sänt telegram till Er. Begravningen blir troligtvis torsdagen den 25 oktober. Sions Toner nr. 481 kommer i dödsannonsen; Elsa gav den som avsked 1937.

Varma hälsningar från oss alla samlade i Blidsäter.

Den 27 oktober när de får sorgebudet har begravningen redan ägt rum. Vilket de inte vet men troligtvis anar. Vi har referat från den och mycket annat i kommande brev. Men jag väntar med dem lite eftersom de i Mendi inte fick de breven förrän mycket senare. Mer om detta i kommande inlägg men så här såg dödsannonsen ut.