Även den 17 oktober skriver mamma ett brev. När hon skriver det visste hon inte att det var en speciell dag. Hon skriver i ett brev till Syster Lydia Larssons syster och deras vän Ingegerd i Stockholm så här:

Jag har så ofta tänkt att jag skulle skriva till Dig någon gång. Jag vill tacka Dig för alla hälsningar vi får genom Lydia, och för nyheter vi får genom Dina brev till henne. Man uppskattar så oerhört att få höra lite från Sverige och centrum. Vi har ju ingen som bor i Stockholm. För övrigt så får vi så sparsamt med brev den här perioden. Tänk om vännerna kunde begripa vad ensam man är här inne och hur man uppskattar ett brev.

Lydia har ju skrivit till Dig, men det är visst någon dag sedan så kanske jag kan berätta för Dig vad som hände oss här igår. Mitt på förmiddagen var vår kyrka fullsatt av folk, så där så att vi måste hämta bänkar från Lydias klinik. Vad var anledningen? Jo, chefen för stan ato Challi hade samlat folket för att de skulle göra en insamling till ett större hus för inneliggande patienter. Det är helt deras egen tanke och de har haft massor av listor ute för att folk skulle teckna en viss summa och igår samlades det in ungefär 1416 kr. Det var väl fint, och ett gott bevis på att arbetet bland de sjuka uppskattas,. Men chefen har sagt att det måste komma en lika duktig ”hakim” doktor, som Lydia, när hon far hem. Var ska vi hitta henne? Hjälp oss att bedja Gud om den rätte vikarien. Det är inte likgiltigt för oss heller vem det blir. Tänk vad man är beroende av varandra när man bara är tre.

Kliniken som ska byggas ut.

När vi sedan fyllda av glädje och tacksamhet igår satt och åt middag, så kom helt överraskande en postman. Då sa Lydia: ”Det går väl an om man inte får hjärnblödning idag när det blir så mycket överraskningar på en gång.” I vanliga fall händer ju inte så mycket här. Fast Gud verkar och det är stort och glädjande.

Nu är det strax tid för mig att gå till skolan. Du skulle se en så stor barn och ungdomsskara vi har. Må Gud välsigna dem så de kan bli ljusets barn. Hjärtliga hälsningar till Dig och till dem på missionsvåningen och andra som ev. frågar efter oss.