Det var ju tur att mamma fick lust att skriva ett brev till vännen Thyra även om det var kvällen efter att postmannen på dagen lämnat. Genom detta brev som skrevs den 5 oktober får vi information av olika slag:

Hoppas att Du är kry kära Thyra. Det var nog inte utan att vi hoppats att få brev ifrån Dig med postmannen som kom igår. Men det var bara två små sverigebrev. Har vännerna tröttnat på oss? Eller blivit besvikna på oss? Jag undrar så om Du fått ett ganska långt brev jag skrev i juli? (Se 21:28)

Nu har skolan börjat, och det för mycket arbete med sig. Men det är ju också roligt. Vi har 5 klasser på förmiddagen och så bibelskola på eftermiddagen. I den senare är det 8 elever och de är alla vuxna män. De flesta har kommit från Challia området, och är sådana som inte tidigare haft något tillfälle att gå i skola. De kan bara nätt och jämt läsa, men nu vill de lära sig så mycket. Det är meningen att de skall bli medhjälpare i arbetet i sina församlingar. Det är ansvarsfullt, men roligt att ha dem här. Gud give att de får lära sådant som kan bli dem till nytta.

Om en månad är det som Torsten skulle åka till Addis Abeba på konferens. Jag vet inte hur det skall gå att vara av med honom en månad, för kortare tid blir det väl knappast. Men Gud måtte väl hjälpa. Torsten behöver komma till Addis och så hoppas han kunna ta in bilen med sig. Det är en fråga som skall upp som vållar inte så lite bekymmer. Det är delade meningar bland kamraterna om huruvida en man som har flera hustrus skall få bli intagen i församlingen. Här är det inte alls någon ovisshet. I Mendi församling skulle ingen ens reflektera över en sådan sak. Men det är visst lite olika på andra platser. Meningen är delad bland kamraterna och det är så svårt.

Nu hör jag att flickorna kommer hem från kyrkan. De sjunger på ”Ja gav mitt liv i döden” så det var väl avslutningssången i kväll. Så skrattar de och fnissar just som flickor hemma i Sverige. Vi har fått hit en tredje Lakamteflicka nu. Hon lagar mat i skolköket. Hon hör inte till de bästa barnen precis men vi hoppas att hon ska sköta sig – vi håller henne strängt. Hon kom till barnhemmet på vår tid men vi hade en hel del duster med henne. Hon hade svårt att vara sams med kamraterna. Och nu strax innan vi kom till Lakamte vid vår resa hit in så hade hon fått gå ifrån barnhemmet. Hon hade slagits med en av de andra flickorna, och så fick båda gå. Men på Gannamis förslag skrev vi och erbjöd henne arbete här och hon har gått på sina bara fötter nästan hela vägen de 30 milen hit.

Regato som denna flicka hette gifte sig med tiden med en evangelist. 2019 träffade jag och syster Eva henne i Mendi. När hon fick reda på att det var Eva kramade hon om henne och sa. ”Eva, Eva, Eva.” Sedan undrade hon om jag var Torsten. Hon såg väl en viss likhet även om jag då var betydligt äldre än vad Torsten var 1951 när han var i Mendi.

Kärt återseende. Nu tillbaka till brevet:

Nu är det söndag eftermiddag. Torsten sitter och gör upp en lista för bibelskoleeleverna. De måste veta vem som skall hålla ordning i huset där de bor. Han har varit där och konstaterat att det behövs. De flyttade in där i går kväll. Men deras starka sida är då inte ordning och renligheten.

Nu kära Thyra får det väl vara bra för den här gången. Nog skulle jag kunna berätta i det oändliga om alla våra ungdomar. Men det får bli en annan gång.

PS (11 okt.) Idag kom det oväntat en postman. O, så roligt det var, det går inte att beskriva. Och då kom Ditt kära brev Thyra, tack, tack. Nu vet jag att Du fått mitt brev. DS