I brist på information från Mendi så kan vi nu tack vare ett brev som mammas bror och svägerska skrev i slutet av september få en inblick i hur breven från släkten i Sverige såg ut. De hälsningar de längtar så mycket efter. Vi ska komma ihåg att detta brev inte lästes av mina föräldrar nu utan troligtvis mer än månad senare. Anledningen att det är sparat ska jag förklara senare. Så här skrev, först morbror Sten, den 30 september 1951:

Kära Elsa och Torsten. Genom Edra brev till Skoghus och Mamma har vi fått underrättelser av skilda slag de ledsamma ha väl varit i flertal. Hoppas att hälsa och krafter och glädjeämnen nu kommer med sol-tiden efter regnen. Underligt att Ni inte har fått bilen, där måste väl organisationen klicka avsevärt. Om nu jeepen någon gång kommer till Mendi så är väl gummit uppbränt av solen och motorn kanske illa åtgången av dåliga chaufförer. Ja, det var en underlig sak.

När jag nu helt apropå, på Mikaelidagen, skriver några rader till Er, så kommer även i mitt brev de dystra tingen att dominera – tyvärr. Själv har jag hela sommaren haft svårt med exem och i höst har det blivit outhärdligt. Jag har sökt en ny specialist i Linköping och skall inom kort lägga mig på lasarettet för testning. Exemet måste bero på yttre omständigheter; gummistövlar, tagelmadrasser, apskinn eller någon slags mat – ja om man bara visste. Märta har ont i ett ben, troligtvis något inre åderbråck. Barnen äro krya men arbetsamma (för sin mamma).….

Jag citerar inte mer av ”dysterheterna” ur Morbror Stens brev utan går över till det som moster Märta skrev – det är roligare:

Jag hoppas att Du Elsa kryar på Dej efter ditt tråkiga äventyr. Det kan ju följa väldiga kraft nedsättningar på sådana fall. Vi förstår att Du har mycket att stå i och behöver både hälsa och krafter. – – Nu ska jag hälsa Er från Farmor. (Mammas mor Jenny) Jag träffade henne hos Ingeborg i går och vid kyrkan i dag. Hon har som vanligt schå med att gå på symöten och kafferep, och i eftermiddag skulle hon till Värna. Landgren var där. Och vi ska ha skördekalas om fredag – Elsas 4 årsdag. Det blir nog ganska knogigt innan dess. På onsdag ska Allis komma och hjälpa mej. Jag har ju ingen hjälp nu. Vi var en söndag och hälsade på Eng-Lis. Hon hade så trevligt och bra i sitt hem, och en liten Monica. Nu fortsätter jag att skriva till barnen.

Signe: Du förstår att Elsa vill så gärna skriva in sej i skolan. Hon ville en dag att vi skulle dra ut en tand för det. Vi har en katt också som heter Sara, Elsa behandlar honom inte alltid så milt, men han rivs sällan. Hon ska få en kjol på sin födelsedag.

Lilla Eva: Vi har så dåliga nypon i år här i Sverige. Kossorna och kalvarna mår bra.