Tillbaka till dagboken och den 24 augusti då pappa också skrev följande:

Då jag kom hem efter mötet i kyrkan i kväll fann jag Elsa i sängen. En plötslig blödning hade kommit på. Elsa trodde att det var missfall. Vad skulle vi nu göra, ensamma som vi var här långt inne? Ack ja, det var inte lätt. Terefa och jag sökte i medicinskåpet efter några ampuller för att stilla blödningen. Elsa fick en spruta. Vi hade bön och släckte ljuset.

25 aug. Elsa är inte sämre idag, men vi finner det ändå bäst att sända ett bud till våra kamrater i Nedjo. Alemajeho sprang iväg. Dagen har varit rätt arbetsam för mig. Mor Elsa har från sängen kunnat leda åtskilligt av inomhusarbetet. Vi undrar om budet nått Nedjo.

26 aug. Söndag kväll. Strax före kvällen hörde vi motorbuller och en tio minuter senare kunde vi hälsa våra kamrater från Nedjo välkomna. Det var Per, Valborg och Kerstin Perols. De hade så gott som strax gett sig iväg. Nu var både de och vi glada för att Elsa är så pass bra. Vi har alltså besök härinne. Det händer inte så ofta.

lite mer om omständigheterna får vi reda på i ett brev mamma senare skrev till vännen Thyra men som jag redan citerat ur i förra inlägget:

Vi har tre kära brev att tacka Dig för. Tack kära Thyra för att Du tänker på oss. Du anar inte vad det värmer och gör gott där inne i hjärtana. Vi har inte fått så många Sverigebrev sedan vi kom ut, jag vet inte om vännerna har glömt oss. Men så är de som kommer så mycket kärare. Ännu en gång tack …. Det var så att jag fick ett missfall, och eftersom vi var ensamma här s¨å sände Torsten en man med Gud och bad om hjälp. Och så kom dessa vänner hit. Gud vare tack så var jag redan då bättre och allt förlöpte väl. Tanken på det skulle behövas en skrapning var ju lite hemsk. Men Herren visade också denna gång att han har omsorg om de sina.

Tillbaka till dagboken och nu den 27 och 28 aug:

Efter ihärdiga övertalningsförsök fick vi nedjoborna att lova att stanna till tisdag morron. – Vi har idag haft så mycket att talas vid om. Per har ikväll talat i kyrkan. Elsa är bättre – Gud vare Tack… O, vad våra flickor varit glada för besöket. Nu måste vi ta´ farväl av kamraterna. Så är de iväg och vi är ensamma igen.