Detta inlägg skulle ha lagts ut för en månad sedan men då missade jag detta brev som jag nu ska citera ur. I sökande efter annan information som vi ska återkomma till om några månader hittade jag detta trevliga brev från mamma till bror Carl som till stor del handlar om Signe och Eva. Mamma började skriva det på Kristi himmelsfärds dagen 7 juni. Den dag då de åt det får, jag skrev om i inlägg 21:22. Efter att ha berättat om fåret så fortsätter hon så här:

Efter middagen vilade vi som man bör göra, och sedan var vi hos vår kamrat Lydia på em. kaffe och sedan for hon och jag ut på en liten ridtur. Vi hade var sin flicka framför på sadeln, så vi kunde inte rida långt, men det var så roligt med en liten tur.Och flickorna var ju storförtjusta. ”Eva loligt, Sinne loligt, Tant loligt, alla loligt” – men så kom Eva ihåg att pappa var hemma. Och då blev det en ramsa: ”ajö pappa, ajö Gannami, ajö Tjali”. Hon är så duktig att prata, Eva, och jag är riktigt glad så länge varken Signe eller hon börjar på allvar med gallinjan, för då ökar hon på svenskan för varje dag. Och nu när det är kväll är Torsten i kyrkan på äldste möte, och jag fick en sådan lust att prata lite med Er.

Vi trivs gott här i Mendi, men nog hinner man tänka och undra hur det är ute i världen, och på de andra stationerna hos våra kamrater. För nog är det lite isolerat här. Var 14:de dag kommer vår postman, och så går en ny mot Lakamte efter två dagar. Men tidningar kommer ju inte så ofta. Sedan vi for från AA den 26 april har vi inte fått någon tidning. Här går man och undrar om Britta möjligen kom till AA och om de skall kunna ha sitt bröllop den 16 juni som det var tänkt nu till sist ??

Och så undrar vi förstås hur Ni har det, hoppas så innerligt att det är bra med Er och att Lars klarade sig. Det hoppas vi få veta när posten kommer på onsdag. Det har hörts i brev som att våren varit kall därhemma. Undra hur din fina raps klarade vintern, Carl. Lydia har hört något om att vår drottning var sjuk.

Så undrar vi förstås om våra saker har kommit till AA? Det vore ju väl om det vore så. Det är sagt att Ingvar o. Britta skall ta jeepen in, och att de möjligen skall komma ända hit på bröllopsresa. Men vägen lär vara mycket besvärlig redan, dock tror jag inte den är svårast den sista sträckan från Nedjo hit. Det är först nu i juni som vi haft några väldigt kraftiga regn. Oj så det kan regna. Och vägen på denna sidan om Lakamte, den är obeskrivbar. När vi for där var den ändå som allra bäst, det var ju innan regnen börjat. Regnen har kommit ovanligt sent i år. Ja, det spörjs ju om vi får jeepen före regnen, jag har nog mina aningar att det inte blir så. Men det är ju så att både Stjärnes och Ingvar o. Britta måste komma in till Nedjo. Och vilken annan bil skall de komma med. Och gå på mulåsna gör de nog inte så gärna.

Signe och Eva är så pigga och känner sig hemma här förstås. De är ju väldigt livliga, och jag har fått ägna rätt mycken tid åt dem. Men jag har inte så mycket annat arbete här som i Lakamte, så det går bra. Signe var glad i fåret som jag talade om förut, hon lekte med det och det var roligt. Men så tyckte väl baggen att det blev för mycket och gav henne en puff i magen så hon satte sig. Som väl var hade han inga horn, men Signe blev ju rädd. Då är det bättre med en höna, när de köpt en sådan på torget och kommer hem med , då har Signe sysselsättning för resten av dagen. Vi pratade om morbror Stens mjölkmaskiner en dag. Sådana har de inte här visste Signe.

Nu är det måndag kväll den . I eftermiddags kom det en lastbil från Nedjo, på vägen som går förbi oss just på andra sidan kyrkan. Vi stod förstås uppradade allihopa och tittade. Eva sprang i mina armar och sa att hon var rädd. Om en stund kom pojken, som sålt böcker på stan hem. Han hade förresten sålt den sista helbibel vi hade. Han har sålt fyra biblar på litet tag. Nu hade han ett brev som han fått av lastbilsföraren. Det var från Stina i Nedjo. Vi hade post och mjöl på bilen, så där fick genast gå ner ett par karlar och hämta. Så kom ett kärt brev från Mormor. Jag läste för familjen och Signe hon fattade genast och deltog i att Eskil bitit sig i tungan och Erik klämt sin hand i traktorn. Det var svårare för henne att fatta att Lars blivit student. Men vi andra fattade och lyckönskar hela familjen till den glädjen. Så vill vi i stället för blommor ge honom en slant. Vill Du Carl ge honom 50 kr. från oss.

Sedan följer några ekonomiska ärenden. Det var ju Carl som hade hand om deras ekonomi i Sverige. Sedan får vi/de reda på följande också:

Från Nedjo fick vi höra att Ingvar och Britta gifte sig redan den 5 juni. Men vi får väl veta mera om det på onsdag eller torsdag när posten kommer.

Signe är ganska förkyld. Och Lydias barn har antagligen mässlingen, så då får väl våra det också. Men de är ju starka och duktiga så det skall väl gå bra. Signe uppskattade mycket brevet från mamma. Mormor hade skrivit var sin brevlapp till flickorna, och sin måste Signe ha i sängen hos sig i natt. När hon så vaknade så skulle hon ju ha tag i den. Då hittade jag en och gav henne. ”Nej, det är inte min, den var större för jag är stor, det där är Evas”, sa hon genast. Och det var riktigt, men jag hade inte tänkt på att hennes var en cm större. Men det var tydligen en mycket viktig sak för henne.

Vi får väl tala om blommor och bär en annan gång. Nu är det nog för denna gång. Hjärtliga hälsningar till Er alla och tack för att Ni inte glömmer oss. Era tillgivna Torsten, Elsa , Signe och Eva