Mendiförsamlingens evangelist Dabba, fick vi snart lära känna. Hade vi kommit en vecka tidigare, hade det inte gått. Då satt han i fängelse här. Nu fick han lämna fängelset. Varför hade han suttit där? Ovännerna till evangelium hade lyckats få honom dit. Samtalsämnet ”evangelisten är fri” kom också oss nya att jubla.

Lamesas predikan i kyrkan på fredagskvällen var mycket god. Han hade något att säga om Jesus Kristus, Lamesa talade om upplevda ting. Han är visserligen bara en pojke än, som går i fjärde klass. Men han har gått ett år i evangelistskolan. Det är inte alls svårt att fästa sig vid en sådan fin pojke.

Jag Paul, undrar om mamma, som sånglärare, la märke till denne duktige sångare Lamesa,? Han blev med tiden ble präst. Honom hade jag som lärare i liturgisk sång på 1990-talet på den mobila bibelskolan jag fick leda då. Tillbaka till artikeln:

Regnen för året tycks ha kommit till Mendi samtidigt som vi. Det gällde att genast ta itu med inköp av gräs till taken. Men då måste man ha mynt att köpa för. Vi hade alltså kommit rakt in i dessa svårigheter med pengarna. Vid växling av sedlar till ett värde av omkring tjugo kronor får man endast ut så mycket som femton kronor. Man måste alltså konstatera och räkna med en ren förlust på fem kronor. Sedlar är inte älskade i detta land.

Vi tog hem oxarna från ”feriebetet” Plogen kom fram, för det blev med en gång tid att plöja och så majs. Den först sådda är redan tio centimeter hög. Hela omgivningen har grönskat på dessa dagar. Allt är så vackert.

Första söndagen i varje månad är dagen för dop och nattvardsgång. Senast fredagen förut ska de föräldrar, som har barn vilka de vill ha döpta, gå till prästen för att anmäla detta. Och visst kom det anmälningar t.o.m. skriftliga sådana. En äldre kvinna kom också. Men hon får vänta några veckor tills hon fått tillräcklig undervisning i den kristna tron.

Den förut nämnda söndagen blev en verklig församlingsdag. Den började med vanlig gudstjänst med predikan, men en timme tidigare än vanligt. På den följde dop av tre barn och efteråt nattvardsgång. Den unga församlingen har omkring 60 nattvardsberättigade medlemmar. Men skaran blir något större eftersom de troende från Boke-församlingen kommer hit den dagen.

Två vaktmästare ser till ordningen i kyrkan. De kallas diakoner och sköter ordningen utmärkt. Dessa anvisar platser för mötesbesökarna, delar ut sångböcker och ser till att barnen får sin plats på mattan framför altaret och att de sedan sitter stilla. I söndags var dt verkligen svårt att finna sittplatser till alla. Nog kände vi vid mötesstunderna, att Guds Ande var närvarande. Efter de tre gudstjänsterna hölls ett extra äldste möte.