I dagboken skrev de den 5 maj: Strax efter middagen kom vi fram till Mendi och blev väl mottagna.

Men sedan skrev de inte under hela första månaden. Lika så är det ont om brev från denna tid. Det är intressant att lägga märke till hur lång tid breven tog. Mammas brev, som jag redan citerat ur, och som skrevs den 7 maj, poststämplades i Addis Abeba den 31 maj och mottagaren tant Thyra hade möjlighet att besvara brevet den 19 augusti enligt hennes notering.

Som tur är skrev de en artikel i Budbäraren om de första fjorton dagarna på Mendi missionsstation. Vi ska följa dem genom att citera ur denna artikel som publicerades i Budbäraren i juli. Artikeln börjar så här:

På sjätte veckan efter avresan från Stockholm nådde vi Mendi. Ändå hade vi hunnit med uppehåll i Slite hamn på Gotland, Port Said, Kairo i Egypten, Asmara, Addis Abeba, Lakamte och Nedjo på vårt ost-afrikanska fält. Det var lördag och solen stod som högst på himlen, då vi kom fram. Visst var det roligt att ha den långa resan avslutad. Under den hade vår största flicka, Signe, mer än en gång hunnit att fråga så här. ”Är detta riktiga Afrika? Mamma, är vi nu framme i Mendi?” Vi var alltså hemma. För Elsa och barnen var denna plats alldeles ny. Jag har däremot besökt Mendi två gånger förut. (Se 16:23 b Mendi, 16:23 c Som en biskop och 18:15 Vida omkring på semestern.) Syster Lydia Larsson, ensam missionär på platsen sedan en månads tid, då familjen Hansson lämnade, tog emot oss så innerligt, att vi verkligen kände att vi var välkomna. Vännerna Hanssons hade vi mött i Addis Abeba där de höll på med förberedelser för hemresan. En hel rad av de infödda var inte sena med att komma och hälsa. Allt gjorde att vi kände oss hemma.

Om ni som följer med på denna blogg nu 70 år senare vill veta vad Hanssons hade varit med om i Mendi under deras första år där, har ni möjlighet att läsa om det i yngsta dottern Monikas bok Också mitt Afrika där hon i bokform har gått igenom föräldrarnas dagbok och samlat material om detta pionjärarbete hennes föräldrar utförde i Mendi mellan åren 1947-1951 och mycket annat. Om ni inte har boken så kan till och med jag förmedla en kopia till er. (Jag är ju faktiskt kolportören Torsten Perssons son.)

Ur boken citerar jag här en sammanfattning Monika gör på sidan 204-5:

1946: Nov. Missionärskonferensen beslutar om att ansöka hos etiopiska myndigheter och hos EFS om att ett missionsarbete skall upptas i Mendi. Om detta beviljas, vill konferensen att Elsa och Arne Hansson skall gå till Mendi. (Etiopiska staten säger ja, men EFS tvekar. Detta på grund av ekonomin, för att så småningom säga ja.)

1947: 17 juli. Missionärerna Arne och Elsa Hansson bosätter sig i Mendi och inleder ett missionsarbete. Under året har kyrka byggts, församling bildats som utgörs av 25 medlemmar. Årsmöte har ägt rum och äldste har blivit valda. En konfirmandkurs har anordnats.

1948: 15 april. Lydia Larsson flyttar in till Mendi för att arbeta med kliniken. Förste evangelisten. Dabba Hedde anställs. Vardagsskolan startas med 40 elever och två lärare, samt en aftonskola för 20 vuxna. Bibelskolan startas. Klinikbygget nästan färdigt, över 1000 patienter har behandlats under året.

1950: 24 febr. Dabba Hedde gör en missionsresa till Sudan. 25 juni. Boke församling bildas. Den första utpostförsamlingen. 30 dec. Nya stora kyrkan invigd. Rymmer ca 500 personer.

1951: Mendi distrikt bildas.

(Jag kommer nu efter hand att byta bilder på bloggen och istället för bilder från Elsa och Torstens första period i Nakamte lägga ut bilder från 50-talet och Mendi.)