1 maj: Det var inte lätt att lämna Lakamte. Så mycket är olikt nu mot förr. Ett fjäderbrott gjorde att vi fick ordna för övernattning på Abasena-berget. Det gick bra och flickorna tyckte att det var roligt att ligga i tält.

Mamma som aldrig rest längre väster ut än Nakamte beskriver i brevet av den 7 maj vägen så här:

Sen började den rysligaste väg man kan tänka. Ja, nog hade jag hört mycket om den vägen, men aldrig hade jag kunnat tänka att den var så ryslig. När vi åkt två timmar mötte vi en lastbil och i den satt Ingvar Nilsson på väg till Addis Abeba för att möta sin Britta. Då måste vi ju meddela honom vad vi fått veta i Addis, men som han inte hunnit få något bud om – att Brittas utresa blivit uppskjuten så att hon först dagen förut lämnat Sverige med båt. Det var synd om Ingvar, då hade han varit på vägen i fyra dagar och nu vände han om i sällskap med oss. Och ännu (den 7/5) har vi inte hört om Britta verkligen kom iväg den 30 april.

Tillbaka till dagboken:

2 maj: Lagningen eller rättare sagt byte av fjädern gick bra, men tog rätt lång tid. Ett nytt brott uppstod strax efter. Det gjorde att vi fick tá oss till Gimbi i mycket sakta fart. Det gick men klockan hann bli mycket. Svetsning av det söndriga fick vi gjort vid missionen (Sjunde dags adventisternas missionsstation) Och efter att vi ätit och vilat fortsatte vi med Nedjo som mål. Den sträckan gick bra så att vi strax efter midnatt kom fram.

Om resan ger mamma sin version i brevet. Vidare berättar hon från Nedjo så här:

Klockan halv ett på natten var vi i Nedjo. Det var en dryg och tröttsam färd… Det var så kärt att återse kamraterna och vänner där. Gammada var i en annan by och hade konfirmations kurs, men när vi var i Nedjo dog en av Gammadas pojkar så Torsten fick begrava honom.

Gamada har vi fått höra en hel del om i många tidigare inlägg. Ni hittar referenserna till dessa under fliken: NAMN LISTA. Där får ni söka upp Gamada. Tyvärr är det inga direktlänkar till inläggen utan ni får söka upp dem via ARKIV /Månad.