Med tanke på det som de skrev i dagboken den 25 april: ”Tyvärr har vi inte våra respass klara” vet jag inte hur det gick till men redan kl 6 på morgonen börjar de resan västerut. Så här står det i dagboken:

26 april: Med Anna-Greta Stjärne som ressällskap for vi vid 7-tiden iväg från Addis med Internationalen. Resan har gått bra. Visserligen åkte vi sakta och det gjorde att vi inte nådde fram förrän efter mörkrets inbrott. Nog kände ”våra barn” igen oss.

27 april: Vid gudstjänsten på denna dag som är långfredag, mötte vi våra vänner. Det var gott att känna andan. Ato Idossa talade mycket gott.

28 april: Vännerna Tausjös (den norska läkarfamiljen) har lämnat efter omkring två års arbete i vår mission. Nu går de till norrmännens fält.

29 april: Vid den tid då vi var hos vännerna Sargunajs på middag kom missionens Landrover från Addis med Thorsten Månsson. Alltså kan vi tänka oss avresa till Nedjo i morron.

Innan resan fortsätter två kommentarer. Den första om Internationalen. Det var en f d likbil som Erik Hägglund hade haft med sig till Etiopien och skänkt till missionen. Den var svag, det var därför det gick sakta och det gick inte att köra med den längre än till Nakamte däremot gick det att lasta på den samtidigt som det ´fanns bra med plats i dubbelhytten. Jag har skrivit om denna bil i tidigare inlägg. Se 16:37a Ny resa med ”ny” bil, 16:37b Jungfruresan fortsätter, 17:13 Flytten till Nakamte börjar och 17:14 a Internationalen orkar inte mer

Mamma berättar lite mer om dagarna i Nakamte när hon skrev till Thyra Johansson från Mendi den 7 maj:

Det var roligt men underligt att komma till Lakamte. Vi hade bävat mycket för hur det skulle bli att komma dit. Men Gud hjälpte oss så vi fick känna mycken glädje, och de kära infödda vännerna lät oss förstå att vi var välkomna och hade vi tänkt stanna så hade de nog gärna velat det. Djiggi och Olkaba de hade fått en liten son, vi var där på middag på söndagen. Idossa arbetar på sjukhuset och är synbarligen glad och lycklig i sin nya tjänst. Men i vårt gamla hem var allt omändrat, nog var väl en hel del till det bättre men man kan undra om det varit nödvändigt att lägga så mycket tid på det, men så är det — Och så fick vi Gannami och Tjaliti med oss ifrån Lakamte. Gannami förstår ju lite svenska och tycker ju att det är roligt med barnen våra.

Det var nog inte utan att det var lite svårt för Signe nu innan hon kunde prata och göra sig förstådd på oromiffa igen. Gannami kan ni läsa om under fliken Gannami överst på sidan.