I tidningen BUDBÄRAREN publicerades en hälsning med rubriken Tack och farväl som mina föräldrar skrev på båten och postade när de fortfarande var på Gotland. Jag kopierar den, i princip, i sin helhet:

”Upp då och gå till verket; och vare Herren med dig”

Då vi i slutet av januari månad möttes av dessa Guds ord, var vi i ett särskilt behov av ledning och råd. Vi blev förstås glada. Ordern hade kommit. Det gällde ju återresa till missionsfältet i Etiopien. Varför skulle vi vara ovissa, då vi också samma dag ställdes inför följande ord: ”Gören allt utan att knorra och tveka”

När och i vilket sammanhang som dessa två bibeltexter 1 Krönikeboken 22:16b och Fil 2:14 blev dem till välsignelse skrev mamma om i ett brev till Tyra den 5 februari. Så här skrev hon:

Du förstår kära Thyra att det är tänkt att vi skulle resa till Etiopien redan den 23 mars. Det var inför den snara utresan som vi kände oss ganska ovissa, allra helst som Hagner skrev att vi fick avgöra själva om vi vill och ansåg oss kunna bli färdiga så fort. Så mötte Herren oss med dessa ord, det var farbror (farfar Gustav) som läste dom för oss ur Dagens Lösen. All ovisshet försvann, vi kände att vi skulle säga vårt ja i Jesu namn.

Tillbaka till hälsningen i BUDBÄRAREN:

Nu är vi redan på väg mot Afrika… Vi är mycket tacksamma för tiden hemma i Sverige. Visst har de elva månaderna gått fort, men vi har fått så mycket gott av Gud, våra anhöriga och många, många missionsvänner. Eftersom vi just genom dessa rader når många av Er, vill vi till Er alla framföra vårt varma tack. – – Visst hade vi velat besöka fler vänner till missionen på många platser till i Sverige. Vi vet att det är en stor förlust för oss, att vi t.ex. inte hunnit resa till en enda plats norr om Stockholm. Det är denna gång inte alldeles obekant vad vi reser till. Därför är det med större bävan vi nu ställer färden till Etiopien. Men vi vet, att Herren inte ska lämna sina svaga tjänare utan hjälp, då en stor skara missionsvänner beder för oss.

Med hjärtliga hälsningar Edra utresande missionärer ombord på Mosna Annandag Påsk 1951.

Elsa – Torsten Persson och flickorna

Och ur dagboken för denna vecka när de lämnat Gotland:

28 mars: Vi nådde idag rätt snart en tät snötjocka som försenade oss betydligt. Utanför Trelleborg låg vi och väntade på lots. Först sent på kvällen kom lotsen ut till oss.

29 mars: Natten var skön och sömnen verkligt god. Då vi vaknade vid fem-tiden på morron idag hade vi just Hälsingborg på höger sida. De våra hade sänt blommor, frukt, korv och hälsningar med lotsbåten, som kom ut till vår båt. Nu är vi ett bra stycke ute i Kattegat.

En liknande bild på familjen var med i tidningen: