Ur dagboken 23 april 1950:

Tidig väckning. Våra barn är snälla, därför går det så bra. Vi samlade ihop våra saker och kl. 5.30 var vi färdiga. I den tidiga morgontimman hade just fåglarna börjat sjunga och trafiken kom igång. Livet i Cairo började på nytt.

Ute vid flygplatsen var allt igång. Plan, nästan bara DC6:or kom och gick. Vårt plan och Ethiopians var de små. På grund av en mindre reparation på vårt plan kom vi inte iväg så tidigt. Därför kunde vi få en liten inblick i livet där ute.

Allt blev klart och vi styrde ut över Nildeltat. Det var mycket väl odlat – allt var odlat. Kanaler med vatten förde liv till öknen. Snart styrde piloterna planet ut över Medelhavet och sen såg vi bara havet med dess vatten.

Kl.1 landade vi i Athen efter en mycket god resa. Då hade vi en lång stund flugit över övärden utanför fastlandet. Vi blev serverade middag av vita. Luften var härlig.

Två timmar senare var vi uppe igen och for nu över trakter sådana som Korint och andra. Ända tills vi nådde italienska fastlandet hade vi gott väder. Men sedan var det slut. Vi var därför tvungna att gå upp över ovädret. Luften blev tunnare. Men vi hade inga större svårigheter av det. Istället fick vi se dessa underbara molnformationer, som belystes av solen. Vi undrade hur vi skulle komma igenom för att finna Rom. Men det klarade förarna bra. I rätt stund kom vi ner för att landa på Roms flygfält.

Och nu har vi tagit in på Ancora pensionat. Det är enkelt – passande för oss.  Vilan är efterlängtad.

24 april:

En hel dag i Rom har givit mycket. Förmiddagen tillbringade vi hemma och kvarteren intill vårt pensionat. Jag besökte inte  mindre än fyra kyrkor. Mässor pågick. Alltid fanns tillbedjare.

På grund av att 1950 är det heliga året så finns det här i Rom otroligt mycket folk. Eftermiddagen använde vi till att besöka Roms sevärdheter. Att på ett par rader beskriva allt detta är omöjligt. Rom har något att visa upp.

25 april:

Tidig morgon. Vi har mått så väl i Rom i natt. Barnen är friska. Frukosten fick vi vid flygfältet och så bar det iväg mot Sverige. Vi gick ner i Geneve vid 12 tiden. Där var det ganska kallt men vårblommorna prunkade vid flygfältet. Alperna stod snö- prydda  – O, vad vackert! Detta är det vackraste vi sett. 

Före kvällen skymtade vi Sveriges land. Det var roligt. I Malmö mötte alla de mina från Skoghus och Hälsingborg. Gud, Du är god! Far och Mor var också där. Att än en gång få träffa dem var underbart. Våra flickor blev så omhändertagna i Malmö. Signe fick en docka.

Vill ni se den dockan? I en artikel med rubriken: ”Ansgar” flög missionärer till semester står det bl.a. att farmor från Allerum stolt upplyser  journalisten, om Signe och Eva, att den äldre är tre år och lillungen tio månader. Och denna bild finns med i tidningen. Tyvärr är inte hela familjen med på bilden.

EPSON MFP image

Tillbaka till dagboken:

Men vi skulle fortsätta till Bromma och tänk vad fort det gick. Vi var uppe i Stockholm långt innan vi väntat det. Där mötte Carl och Sven. Vi fick ta in på Stiftelsens missionsvåning.

På nästa sida i dagboken står följande:

26 april 1950 – 23 mars 1951 – blev tiden för vår hemmavistelse i Sverige. Vi har fått så mycket gott av Gud och människor. Vi tackar Gud särskilt för vårt hem i Björntorp.

Under denna tid skriver de alltså inte i dagboken och jag har för övrigt jämförelsevis lite information så det blir inget skrivet på denna blogg framöver. Den ligger kvar så man kan se den och så får vi se hur det är om ett år med både det ena och det andra.

Tack för att ni följt med dessa fem år. Det har blivit mer än 350 inlägg.