Ur den flitigt använda dagboken den 17 april 1950:

Vi har sovit gott under myggnäten här i Nairobi. En smaklig frukost hann vi att äta innan vi for iväg till West Air. Där råkade vi samman med våra övriga kamrater. Och snart var vi uppe i luften igen. John, Karin och vi hade mycket att talas vid om. Så mycket att vi nästan glömde bort att få syn på det enastående vackra Kilimanjaro, som låg på vänster sida om den linje som vårt plan tog. Vi hade just då passerat gränsen mellan Kenya och Tanganyika. Vi kom åter in över väldiga stäppland med en och annan sjö. Vi kom in i väldiga luftgropar just före Tabara. Dock klarade vi det bra. Då planet tagit mark upptäckte vi Karin och Enoc Persson samt Torsten Åkesson där de stod och väntade. De två första för att följa med planet till Sverige, den senare för att möta sin fästmö Karin Hägglund. Det blev glädje. Medan vi åt lite på restaurangen hade vi att taga farväl av John och Karin.  Så lämnade vi dem på flygfältet för att fara vidare. På planet hade vi nu Karin och Enoc att tala med. Det var så roligt att tala med dem.

Tanganyikasjön fick vi efter en stund syn på. Den var enastående vacker. Men framför oss stod en svart mur av moln. Vi passerade sjön på en höjd av 3000 m.

Jag vågade mig fram till förarna i kabinen och fick då höra och se mycket. Piloterna rådgjorde med varandra om läget. De beslöt sig för att gå under molnen. Riktningen lades om. Vi gjorde en kraftig gir åt vänster och gick ner mot vattenytan. Det blev en hel runda vi gjorde och kom mycket lägre. Då hade vi nått sjöns ända. På vänster sida av sjön låg en vacker missionsstation, Pingstvännernas. Men förarna hade inte lätt att komma igenom. Framför oss fanns det flera moln och höga berg. De gav sig fram till molnen. Sökte komma igenom på de tunnaste ställena men hade också berg att taga hänsyn till. Det blev svängningar till höger och vänster. Floden som förde vatten till sjön såg vi i alla riktningar. Stundom gick vi ner och andra gånger upp. Vi gick över väldiga bergland med väl odlade fält.

Kivisjön blev snart synlig och vi var därmed framme. På flygfältet i Costermansville stod många missionärer och väntade på oss. Vi fann t.o.m. gamla bekanta. Efter en stunds väntan kom vi till hotellet. Och lite senare blev vi bjudna till en av missionsstationerna där Lagerströms arbetar. Där fick vi också se de infödda kristna och höra deras sång.