Den 9 februari skrev mamma ett brev. Jag citerar det i sin helhet idag.

Våra kära därhemma!

Nu tycker jag det är så länge sedan jag skrev hem, så nu måste det bli några rader ikväll. Varmt tack för brev från Mamma i Björsäter och Birger i Skoghus. Det är så roligt var gång det är brev från våra hem, och när vi får höra att allt står väl till med Er. Det var rätt underligt att när Du Birger skrev att Era pojkar hade vattenkoppor så hade just Signe det också. Hon var dock inte så hårt sjuk, ingen feber, så jag fick henne inte att ligga. Men sen har hon haft en ful ögoninfektion sedan, men den är också bra nu. Lill-Eva är rar och har hittills inte fått kopporna. Jag hoppas så att det inte skall komma före söndagen , vi skall ju ha bröllop då. Men om det får jag väl skriva när det är över. Hoppas att det skall bli en stor och god dag för oss alla.

Nu tänker jag närmast tala om vad vi vet om hemresan. Det är tänkt att vi skall resa med Ansgars andra tur, och den skall gå från Addis Abeba den 15-16 april ner över Tangayika och Belgiska Kongo, Kartum, Kairo, Aten, Rom, Paris och hem. Om det är som Mamma skrev, att Karin o. Johan skall resa ut redan nu, så skall vi i så fall få resa tillsammans någon dag. Att vi tycker det vore roligt förstår Ni nog. Nu är det en del injektioner som vi måste ha innan resan och då kommer vi nog att följa med bilen tillbaka till Addis den 13 eller 14 mars. Så är det bara en månad till som vi skulle vara här. O jag vågar inte tänka på uppbrottet. Men nog skall det bli roligt att komma hem. Måtte vi få mötas i frid.

I morron är det Signes 3 års dag. Hon begriper inte så mycket av det men Tant Aasta, doktorsfrun och deras 6 årige pojke skall komma upp med ett paket har de sagt och hon är så förtjust i paket så hon gläder sig väldigt. Doktorns pojke har så förfärligt många leksaker och Signe är ju inte så lite avundsjuk ibland, men då tröstar hon sig med att vi skall köpa när vi kommer till ”ferge”. Hon har en hel lång lista på saker som skall köpas. Då spörjs det väl hur full pappas börs är. Det blir så mycket som måste skaffas åt oss alla så jag gruvar mig. Allt är ju så dyrt hemma också. Man har ju bara sommar kläder åt barnen, men vi skall sy var sitt par långa byxor av manchestersammet åt dem. Nå ja, det blir väl någon råd med den saken. Gud låte oss lyckligt komma hem med våra kära små.

Jag ramlade och slog svanskotan  rätt hårt idag när jag var nere vid nya huset där de nygifta skall bo så jag har lite ont i kväll. Hoppas dock att det inte skall bli något svårare. Jag behöver nog få vara i farten de här två dagarna som återstår till bröllopet, och det tror jag nog att jag kan. Men det är ju inte som bröllop hemma i Sverige med en massa kakor och dyligt. Vi skall ha ingera och fyra sorters pepparsås, citronvatten, bananer och te efteråt. Det mesta arbetet för mig blir att organisera det hela. Nu de hjärtevarmaste hälsningar till Er alla från oss här genom Elsa