Den 23 januari skrev pappa så här i dagboken:

Idag har vi öppnat skolan efter jullovet. Ato Gabisa som varit i Addis under lovet, kom just idag tillbaka.

Däremot har Stefanssons inte kommit tillbaka. Om Stefansons besök i Addis skriver de i ett brev så här:

Vi väntar att få hit ytterligare 20 barn. Det är barn från spetälska föräldrar. Barnen är friska än så länge. Men för att skilja dem från de sjuka föräldrarna så måste denna åtgärd vidtagas. Regeringen har lovat att hjälpa oss ekonomiskt med dessa 20 barn. I annat fall skulle vi inte alls kunnat tänka på det. Vi ska inreda ett rum för dessa. Ännu har vi inte sett dessa barn, men det är troligt att Stefanssons får taga ut dem i Addis. Därifrån ska de komma. Eftersom vi snart tror oss vara på väg till Sverige, så blir det de nya missionärerna, som närmast får taga hand om dessa. De får sannerligen arbete att tá itu med, som de önskar. Och nu har de följt arbetet här så pass länge att de är något så när insatta i det som hör till det vardagliga och jämnt återkommande.

Om en av eleverna i skolan skriver pappa i ett brev till  vänner i Önnestad. Där berättar han om Kidane så här:

Vem är Kidane? Han är vår förste ordinarie bokförsäljare. Han tillhörde också den grupp, som först blev konfirmerade av mig. För detta skolår tog vi honom in i 4:e klass. Där har han det knogigt på flera sätt. Kidane har egentligen inte gått i skola förut. Han har lärt sig läsa och skriva lite (på egen hand). Men vi ansåg att, en som är anställd av missionen och som ständigt är ute bland folket bör ju kunna lite mera. Därför tog vi in honom i skolan för ett år. Och Kidane kan predika också. Det har han gjort sedan en tid tillbaka. Kraven är inte så stora här. Men han har kärlek till Guds verk. Därför ville han nu att vi tillsammans här om dagen skulle göra en plan. Det gjorde vi. Den sattes upp på väggen här. Den innebär att han ska gå till tre olika byar under tre söndagar i månaden. Den fjärde slipper han gå ut. Då får han gå till gudstjänsten här. Han blev så belåten med anordningen och ville nu följa den efter bästa förmåga, Skulle nu inte ni i Önnestad ofta vilja be och tänka på Kidane när han går till  sina bypredikningar  (i Sorga, Tinfa och Boke).

Det är först den 28 januari han skriver nästa gång i dagboken:

En hel arbetsvecka är till ände. Elsa och jag har varit ensamma med allt arbete. Men det har gått bra. I går kom Allan och Signe tillbaka från Addis.

Och om söndagen den 29 januari skriver pappa så här:

1 Mose 3:15 var det bibelord vi i bibelklassen hade att studera.

Alla vita från sjukhuset, mrs. Barinski, jämte mr. Sargunaraj åt middag med oss. – Pepparsås, jordgubbar med glass. Söndagsskolan med många barn. Ato Idossa är tillbaka här i Lakamte.

Måndagen den 30 januari:

Med denna vecka började mycket arbete. Tiden för bröllopet närmar sig. – Huset är inte färdigt ännu. Signe börjar få vattenkoppor. Alla barnen här har också sjukdomen. Ett skolbarn förde sjukdomen hit.