Jag återvänder till dagboken och den 19 januari. Det står mer för den dagen:

Gamada har nu under sitt lov här hemma i Lakamte undervisat Dilgasa, Tafese, Paulos och Josef. Det har skett genast på morronen efter morgonbönen. Då kom Gamada på den tanken att Dilgasa borde köpa sig en bibel . Och eftersom det fanns en galla bibel i boklådan, så fick den bli hans egendom. ”Den räcker för hela livet” sa Gamada som var med då Dilgasa fick sin bibel. Så ville han få ett papper om den, så att den inte skulle förstöras. Det är Dilgasa, trolldoktorns tjänare, som nu själv äger och kan läsa Guds ord.

Om detta skriver mamma i ett brev till Thyra som skrivs dessa dagar så här:

Du undrade hur det var med Dilgasa. Du vet väl att det var han som kommit hit genom evangelisten Gamada från en trolldoktors hus. Hitintills har vi sett en mycket god utveckling hos honom. I början ville han ganska ofta gå hem till sin mor, ofta stannade han längre än han hade lov till. När han kom åter hade han huvudvärk, en följd av drickande och satans tjänst. På sista tiden har han mycket sällan gått hem, och han har själv sagt att det gått upp ljus för honom. Han har nu fått bli bokförsäljare och det har  gått riktigt bra för honom. För sin sista månadslön köpte han sig en egen bibel. Han har lärt sig läsa sedan han kom hit. Nu när Gamada, som han räknar som sin andlige far, är i Nedjo på prästkurs så bor han hos Gamadas hustru och barn. Det är tryggt för oss att veta att det är en karl i huset.

Tillbaka till dagboken och den 19 januari för att höra mer om ungdomarna:

Idag har Olana  och Hailo kommit tillbaka från sin tur till Sirré, Backo och Shobocka. De var trötta förstås. Vägen är lång och solen bränner dessa dagar. De var inte så särskilt belåtna med resultatet. Men de trodde de sålt för omkring 3 pund. De kom lagom för att äta vår goda middag, pepparsås på morötter, potatis, kålrötter och böner. Kedane och Berhano kom från Ardjo för ett par dagar sedan. Alltså väntar vi nu bara på Temesgen och Debel.

Dagen efter står det mer om Dilgasa och andra.

Det är andra dagen i Temketfesten. Även i år hade vi att möte i kyrkan. Det hölls kl. 3 på em.

Dilgasa hade frågat om löfte att få gå och hälsa på sin mor. Han fick löfte till det. Men vi förmanade honom att komma tillbaka i frid. ”Jag ska komma tillbaka till mötet kl. tre” : sa Dilgasa. Och han kom i god tid.

Olkaba och Galata ville gå till sin hemby. De fick ömma varningar att sköta sig väl och fingo så gå. De skulle komma tillbaka till mötet, och de kom. De var inte lite glada för seger. De har inte alltid förr kunnat segra.

Om Olkaba, Djiggis blivande man, skriver mamma om i brevet till Thyra:

Det är Olkaba, snickarpojken som har bett att få henne. Hon har själv fått avgöra om hon ville ha honom, det brukar inte vara så här i landet men hennes närmaste anhöriga, som är Idossas, var så förståndiga så de ville att hon själv skulle bestämma. Hon ville ha honom på ett villkor, och detta var att han absolut slutade att dricka. Jag vill lägga honom som ett böneämne på ditt hjärta. Du som är en bedjare. Jag tycker så mycket om Djiggi, så om hon skulle bli olycklig så blir jag det också.

O vad vi kommer att längta hit till de många här när vi reser till Sverige. Jag har helt enkelt inte tänkt på att resa härifrån, eller hur avskedet från denna barnaskara, skall bli.  Bed att Gud skall hjälpa oss.

Även om det blir ett långt inlägg så tar jag med notisen i dagboken den 21 januari. Vi får ytterligare ett ”yrke” för tusenkonstnären Torsten:

Mitt arbete har idag varit förlagt till Olkabas och Djiggis hus, där jag ”chickat”. (Han har smetat/kastat på isolering (= lera blandat med halm) på husets väggar.)