Detta blir det sista inlägget för detta (femte) året med denna blogg. Totalt har det blivit över 350 inlägg. Innan året slut kommer årets sammanfattning i egen flik och sedan kommer jag att följa mina föräldrar i fyra månader till under 1950 (2020). I slutet av april 1950 kom de till Sverige och var där ett år. Under detta år skrev de inte dagbok så jag kan inte följa dem i detalj. Så det blir ett naturligt slut eller paus för denna blogg.

Men nu vill jag önska er en GOD JUL genom att berätta om syster Signes woja = kläder och jul för 70 år sedan. God julläsning. Paul

Den 23 dec. skriver pappa så här i dagboken:

Sedan igår har vi  reparation av kyrkan. Vi kom igång sent nu före jul, men andra arbeten har tagit vår tid. Nu är vi igång emellertid. Innertaket mellan koret och yttertaket har vi tagit ner. Där höll nattfåglar till. Idag då vi skulle börja arbetet  upptäckte vi en större orm inne i kyrkan. Den försökte försvinna bakom fotlisten men där fastnade den. Vi hann att hämta en käpp och med den dödade vi snart djuret.

På golvet upptäckte vi sedan en större ödla, som barnen blev rädda för. Jag tog den och kastade ut den genom fönstret.

Innan kväll var det mesta arbetet gjort utom golvboningen.

Den 24 dec:

Golvet blev fint i kyrkan. Barnen gjorde det bra. Jag målade listen. Andra höll på att bärga sista teefen. Ett mörkt moln kom upp på horisonten åt Sirré till. Vi tröskade bönor för fullt. En del gjorde fint i trädgården och några sopade vägen.

Och före kl. 5 hade vi regnet. Då hade Allan och doktorn kommit med ”granarna”. De kom snart i burkar med vatten i. Signe hade flera gånger under dagens lopp fått julklappar och bland den ”wojan” – klänningen från tant Signe. Och då vi drack teet på eftermiddagen sade någon: ”Nu ska vi klä granen” Då gjorde hon sig färdig at tá av klänningen för att hänga den på granen. Men det blev många ”abet” då hon senare fick se alla julgransprydnaderna.

Ett större regn kom just då vi skulle gå till doktorns. Vi var nämligen inbjudna till dem på julmiddag. Där hade vi det gott.

Den 25 dec:

Dagen började med julotta. Den hade Allan. Gudstjänsten kl.10 hade samlat mycket folk. Vid den engelska gudstjänsten kl. 5 talade doktorn. De utlänningar som Lakamete har  var här på tea före gudstjänsten.

den 26 dec:

Ato Idossa går utan arbete dessa dagar. En ny man har kommit i hans ställe. Han har lovat att undervisa några timmar i vår skola.

Den 28 dec. skriver de brev till de anhöriga. Där står bl.a. om julen och barnen:

I år upplevde lilla Signe en jul, då hon kunde glädja sig år många ting. Hon hade tidigare hört att det skulle bli jul och det talade hon om. I hennes tanke stod julen förknippad med en klänning, som tant Signe före jul sydde åt henne. Och detta fick hon inte tala om för mor och far. Men så snart provningen var klar för varje gång så kom hon rusande in till oss och talade om vad tant Signe sydde åt henne. Sedan fick hon julklappar av svenskar, norrmän, engelsmän och indier. Så nog fick hon mycket trevligt och för allt var hon så innerligt glad. Även Eva fick uppleva jul. Men det gjorde hon i sin korg. Hon har fyllt ett halvt år nu. Eva börjar bli stor och vill vara med och titta.

Den 31 dec:

På årets sista dag fick jag en god kväll i stillhet. För det är jag tacksam. Det har förövrigt varit en arbetsam dag.  Pastor Uno Karlssons flickas grav har jag flyttat upp till vår kyrkogård. Det gick bättre än jag trodde. De infödda förstod saken. Vi hade kl. 5,15 en liten minnesstund i kyrkan. Därefter fick resterna efter den lilla flickan ett nytt vilorum på vår nya kyrkogård.

Eftersom det är lördag har jag förberedelse för söndagens bibeltimme. Den gav god stillhet inför Guds ord.

Det är gott att få veta att Herren kan hela alla brister och förlåta alla mina synder.