Detta inlägg får bli tillägg till förra veckans inlägg. Så är det nämligen också formulerat i dagboken:

3 dec. 1949 Ett tillägg om Petrus bokförsäljning måste göras. Eftersom det är lördag idag har vi ingen skola. Därför kunde han ge sig av med sin bokväska redan kl.8. Först vid 6.30 på kvällen såg vi till honom. han kom för att redovisa. Det hade inte gått så särskilt bra. Hans provision blev bara 1½ röd slant efter 0.75 $ försäljning. Långt hade han gått idag. Han hade varit i Tocka. Ingen mat hade han fått på hela dagen utöver tallriken med kokt majs som är barnens frukost. Nu var han hungrig – ej att undra på. Men nu var maten utdelad och kokerskan hade gått hem. Vi fick hjälpa honom till det.

Senbeta är intagen. Det var han som kom för ett par dagar sedan. Han kom glädjestrålande idag. Varför? Jo, han hade äntligen, säkert efter mycket besvär, funnit en som var villig att gå i borgen för honom. 

Hans historia är denna: han är från en by nära Tjallia som heter Gulliso. Där dog hans föräldrar tidigt. Hans bror sitter i fängelset här i Lakamte för det att han sålt slavar. Detta har gjort att han fått hålla sig inom fängelsets stängsel i 5 hela år. För att hälsa på denne sin bror kom nu denne yngre broder hit. Och här har han inga anhöriga, därför vill han nu bli intagen hos oss.

Och så till brevet som de skrev till Märta och Sten (mammas bror):

Det är nu beslutat att vi ska få resa hem till våren. Vi planerar att resa i april men hur vi ska resa det vet vi ännu inte riktigt. Eftersom vi är ett tiotal härifrån Etiopien, med barnen inberäknat, och då vi vet, att det sedan finns missionärer både i Tanganyika och i Eritrea, som också ska resa hem, så har vi frågat pastor Hagner om Ansgar kan komma och hämta oss. På detta har vi inte fått svar ännu. Men att vi vill resa så pass tidigt det är för att få uppleva hela våren i Sverige. Och vi skulle mycket gärna vilja vara med om den stora juniorsammandragningen i Kristianstad i början av maj.

Ni kära vänner, Ert erbjudande är rent av storslaget. Vi tackar så hjärtligt för detta. Björntorp vill vi hyra. (Björntorp är ett mindre hus som finns på Märta och Stens gård Nyhult i Björsäter.) Bostadsfrågan har nog vållat oss åtskilligt bekymmer. Av den anledningen har vi skrivit till distriktsförest. Edvin Svensson i Kristianstad och frågat om han kunde ordna något för oss på Missionshemmet i Vittsjö. Vi har inte hunnit få svar. Då tackar vi för att vi får komma till Björntorp. och har ni omkring 1000 liter mjölk på en månad, då blir det inte svårt för oss att få 5 liter om dagen. Bara denna sak att än en gång få dricka riktig svensk mjölk, det inger en känsla som inte kan beskrivas. Fisk har ni i Björsäter. Det ska vi äta. Fisk ser vi nästan aldrig härute. Barnen ska få springa omkring ute. Eva kanske får lära sig att gå i Björsäter. Så ska vi höra tåget komma ner i svängen.

Kanske vi lika väl skulle vilja skaffa oss en egen bil under vår vistelse i Sverige. Det rymmer inga storhetsplaner i det. Helt naturligt kommer vi att få resa omkring rätt mycket. Då vill vi ha bilen så att vi kan följas åt i den, t.ex. från Östergötland till Skåne.

Vi har inte på något sätt tagit del av hur det kan vara med vår ekonomi hemma. Den är ju i Carls (en annan av mammas bröder) händer och därför har vi inte bekymrat oss för den saken.