Först något ur dagboken sedan ur ett brev av den 6 nov. 1949.

4 nov. Det var inte roligt att lämna de kära i Lakmate och på nytt sätta sig i bilen för resa till Addis. – Lyckligt ankomst till Addis på kvällen.

6 nov. Denna stora svenska dag har firats på ett värdigt sätt. Per Stjärne predikade vid svensk-mötet, som hålles här på Entotto. Dr. Hylander talade sedan om Gustav II Adolf och Carl Cederqvist. Det är i dagarna 30 år sedan den senare dog här.

Och nu till brevet till de anhöriga i Björsäter och Skoghus där han i tankarna är i Nakamte men också i Sverige. Ett lite mer personligt brev:

Elsa får nu under min tid i Addis, som blir omkring en vecka, sköta om allt hemma på vår missionsstation. Det blir inte lite för henne att göra. Skolan pågår och så har vi alla barnhemsbarnen, som jämt fodrar sin tillsyn. Till detta kommer bokspridningen och allt annat. Men hon är duktig och står i. Det var så bra med våra två flickor. Signe är nu så stor att hon förstår då jag reser bort. Hon vill att jag ska köpa en ”motcha”, det är en docka, åt henne i Addis. Det har jag redan gjort och ska försöka sända den och brev hem före det jag kan vända tillbaka. Lilla Eva är också så duktig. Hon har hela tiden älskat mat mycket mera än Signe. Det gör att hon är rund och tjock på ett helt annat sätt. Hon är också så lättskött och det är ju väl det. Elsa har ändå tillräckligt med annat arbete. Jag skulle så gärna velat vara hemma i Lakamte idag och hjälpt de mina. Men det är ju också en förmån att få vara med på konferensen här. Framför allt, så har vi så mycket att tala om för kommande års arbete. Visserligen tror vi, att vi ska få resa hem under början av det kommande året. Men ännu står vi med i gärningen för fullt.

Tack för brev från Tant i Blidsäter (svärmor). Det fanns här i Addis då jag kom i fredags. Nu ska jag sända det hem till Elsa. Och vi tackar än en gång för de bra saker, som vi fick hemifrån med Per. Elsa blev så glad för allt. De små söta halsbanden för våra flickor var så finfina. Vi har inte så lätt för att sända något hem. Men vi kommer väl snart istället själva och då inte endast två utan fyra. Det är väl Guds välsignelse i rikt mått. Dubbelt upp. Gud är god mot oss. Vi hoppas så att Guds kraft ska få komma Er alla till del. Ålderdomens dagar har säkert sina många svårigheter, som vi unga inte kan sätta oss in i. Gud styrke ER alla! Det är vår ständiga bön för Er.