Från månadsskiftet oktober november 1949 har vi några korta notiser i dagboken plus ett brev:

28 okt. I kväll är jag i Addis Abeba. Jag har skjutsat Hanssons och fru Lende med barn till Addis.

29 okt. En mycket bråd dag är tillända. Per har för ett par dagar sedan kommit från Sverige.

30 okt. Jag har idag besökt Bichofto och lyckats sälja bra med böcker.

31 okt. Nu är jag färdig att vända tillbaka till de mina i Lakamte. Med mig följer tre norrmän och gifti Bicha. Den senare har lämnat in Toronech på flickskolan här.

Vi får lite mer information om dessa saker genom ett brev som pappa hinner skriva tidigt på morgonen innan han återvänder. Även om det är ett kort brev så citerar jag bara första delen nu och återkommer senare i veckan med resten:

Det är tidig måndags morron. Jag kom hit till Addis sent i fredags kväll. Och idag ska jag vända tillbaka till Lakamte. Vi mötte den bil, som för vår post till Lakamte. men postsäcken var låst, därför kunde jag inte komma åt vår post. Där fanns kanske brev från Er våra anhöriga. Men väl hitkommen fick jag de alldeles extra hälsningarna från både Björsäter och Skoghus genom Per Stjärne. Nu vill jag passa på och tacka så innerligt för allt det Ni sände oss. Det var så roligt att få både breven och det övriga Ni sänt. Det är bara det, – vi kan inte göra något för Er.

Det var mycket roligt att träffa Per igen. Han är sig så lik. Nu har han vilat upp sig lite dessa första dagar. Han kom dagen före jag kom hit. Han hade stannat till ett par dagar i Eritrea på vägen hit.

Att jag nu reste till Addis berodde på att Hanssons från Mendi ville komma till huvudstaden lite före konferensen. Och så var fru Lende och två av Lendes barn inne i Lakamte. Då tyckte jag det var vår plikt att skjutsa dem till Addis. Då var det inte något annat att göra än att med den missionens jeep, som vi hade inne i Lakamte skjutsa dem hit. Vi hann hela sträckan på en dag. Det var en tröttsam körning. Jag var ensam chaufför. Arne kör inte bil ännu. Idag ska jag vända tillbaka med den nya jeep, som är inköpt för sjukhusets räkning. Den är helt betald av regeringen. Tre av våra norska vänner i den missionen ska resa med in idag. De är så snälla och kommer in och hjälper oss i arbetet på vår station. Därför kan nog  några av oss resa tillbaka i slutet på veckan hit till årets konferens. I annat fall hade det inte gått. Dock kommer Elsa att bli hemma med våra två flickor. Dem vill vi inte taga ut på denna långa resa i onödan. Konferensen beräknas hålla på en vecka. Då ska vi inte undervisa fullt i skolan. Det blir de infödda lärarna som får undervisa även de tre första timmarna varje dag. Elsa kan inte hinna med allt. Hon får likväl tillräckligt att göra. – Nu beräknar jag att köra in till Lakamte idag. Jag hinner inte komma iväg från Addis innan middag därför blir det en hel del körning även nattetid. Men jag har att göra hemma på tisdag. Så på onsdag ska Allan och jag åka inåt Wollega för att möta Manfred, Stina och Margit, som nu är på väg till Addis för konferensen.