Från månadsskiftet sept./okt. 1949 har vi några notiser:

Vår skola har börjat. Inskrivna elevers antal uppgår till omkring 100. Det har varit en bråd dag. Nu är vi tacksamma för att den är till ända. (28/9)

Många elever har fått gå härifrån därför att vi saknar rum. (30/9)

Lördag. Vi har haft läsning igång. Post från Addis har kommit och postbudet västerut har lämnat. (1/10)

2 okt: En ny kom idag. Det var Gamada och Dilgasa, som kom med honom. Gudstjänsten var just slut. Vi gick upp för backen. Det var Gamadas sista dag här i Lakamte för en tid. Han hade just läst ett ord till avsked i kyrkan. Och så kom han med denne kärve.

Mannen, som var i hans sällskap var en f.d. besökare av Lakamtes store  trolldoktor. Gamada har besökt hans by och evangeliet hade verkat sitt verk. För att år sedan hade hans tankar vänts mot detta nya. Och nu ville han bryta helt med det gamla.

”Varför har du då kommit  hit?” frågade jag honom. ”För att höra evangelium,” svarade han. Och han intygade att det inte var för att få vår mat, husrum och lite lön. Han äger eget hus och mor i livet.

Det är roligt att stå inför en sådan man. – Gamada fick tolka allt. Han ägde ingen kunskap i amhariska språket. Likaså visste han ingenting om bokstäverna. – Men hans önskan var bestämd och säkert övertänkt.

Han fick löfte om att stanna här. Makonnen är hans namn och han ville bara gå hem efter kläderna. I övermorron skulle han infinna sig här.

3 okt. Gamada går nu till Nedjo. Det var roligt att utrusta honom för färden. Ett gott lager av böcker har han med sig. Det ska han ha för försäljning på färden.

Morrontimmarna är alltid mycket upptagna. Därför hann vi inte säga mycket till honom. Han gick runt här och tog farväl. Och så såg vi honom vägen ner mot kyrkan.

4 okt. Idag i rätt tid kom Makonnen. Och nu i kväll har han hört och sett det amhariska alfabetet.

Det brev mamma skrev den 3/10 återkommer jag till senare i veckan.