Dagboken den 25 sept:

Vi hade idag så kallad prästval. Det skedde efter högmässan. Ato Gamada Gobana erhöll 28 röster. Därnäst kom Daniel Gamatchis med 7. Det var roligt att församlingen var så enig i detta. Alla visade stort intresse. – Gamada själv är i Sorga och har gudstjänst. Han vet ingenting om detta. Det är så roligt att församlingen fått en del att tänka på och styra med

26 sept:

De äldste i församlingen har sammanträtt och till det mötet var Gamanda kallad. Han fick besked om valet. Det mottogs med glädje men under medvetandet av egen svaghet. I det lilla tal som han höll tyckte vi oss förstå att han äger en Guds kallelse. Det ger oss stor tillförsikt och hopp.

Ato Fejsa tolkade sina egna känslor i det att han sade så här: ”det är något oändligt stort att en galla nu ska få utbildas till präst. Det är inte länge sedan vi var hedningar. Nu utväljer Herren präster bland oss.”

Vi slutade den lilla stunden med att Gamada fick böja knä vid altarrunden och så mottaga Herrens välsignelse.

Det trummas, blåses i rör och sjunges idag. Det är högtidsstämning. Meskelfesten går in. Efter äldstemötet tog Allan och jag bilen och åkte ner till ”måndagstorget”. Där var mycket folk samlat. Prästerna hade just börjat sitt program. Biskopen som tidigare suttit på en stol, väl klädd med mattor, reste sig och höll ett tal. På det följde bön och en rundvandring av biskopen och prästerna kring det som liknade en majstången . Sedan blev det folkets tur att gå runt kring den uppställda högen av långa träd och sedan rusade en massa människor fram med mera störar. Och på så sätt ökade lagret av ved till den brasa som ska tändas imorron bitti. – Så är seden här. I Addis tändes eldarna denna kväll.

Här på missionen hade vi ordnat vårt program. Det tog sin början lite före skymningen. Olika idrottstävlingar gick av stapeln och sedan tände vi vår brasa. Den brann bra och sångerna  från den stora skaran hördes långt. Olkaba avslutade med en god bön.

Om denna dag skrev mamma i ett brev den 3 oktober så här.

I förra veckan var det en stor högtid, den återkommer årligen och kan i någon mån liknas vid vårt 1:sta maj firande. Då tändes eldar, och ätes och drickes och barnen går ut och sjunger. Det är alltid bekymmersamt vid sådana  tillfällen med våra ungdomar. Vi har haft sorgliga erfarenheter att de blivit bjudna på dessa drycker som är en sådan förbannelse. Men denna gång lyckades vi hjälpa dem ifrån detta. Allan och Torsten gjorde 2 par styltor och en hoppställning. Detta fick de på kvällen dagen före festen. Så pålyste vi att kl. 5 på eftermiddagen på festdagen skulle vi ha tävlingar med prisutdelning och tedrickning. Och kan ni tänka, inte en enda bad om att få gå ut, alla var hemma och tränade. Ja det var en sån fröjd att så hela kullen genljuda av deras lek.

Så kl. 5 kom doktorns, systrarna och en hel del av folket från sjukhuset upp och vi drack te med vetebröd och sockerkaka i stora salen. Och sedan följde de olika tävlingarna. Priserna bestod av evangeliedelar, sångböcker, skrivböcker och pennor. Jag tror att alla var glada och tacksamma när det var slut. Och vi tackade Gud, som låtit oss ha en glad dag.