Så här skriver pappa i ett brev av den 15 sept.:

Det har varit min uppgift att nu under fem dagars tid att försöka förklara betydelsefulla ting för en stor skara Lakamtebor. Det är så att vi i förra veckan från tisdag t.o.m. lördag hade bibelkurs här. Det var ju också de sista fem dagarna i det etiopiska året. Bibelkursen var ordnad så att vi hade möte varje kväll före skymningen med två talare varje dag. Jag hade mitt ämne alla kvällar så när som en. Mycket folk kommo. Alldeles ovanligt mycket. Det översteg det antal som söndag efter söndag kommer till högmässan och det är inte få. – Vi kände det mycket gott. Jag försökte att ha nytta av svarta tavlan och där lät jag folket få se de olika vägarna och hur vägen till himlen blev stängd genom synden men hur den åter öppnas genom vår frälsare, Jesus Kristus. Jag kände det gott att så få tala i en lång serie möten. Det var ju inte lite arbetsamt att få till det på amhariska. – Nu hoppas vi att detta ska bli en början till årligen återkommande bibelkurser.

Vår egen lärare ato Gabisa hörde på och läste i bibeln. Det såg jag ju. Nu efteråt har jag fått höra, att han gick hem och talade om vad han fått ljus över. Han bor i det hus som är kvar efter Wollegaprovincens store guvernör för ett tiotal år sedan. Änkan efter honom lever än och hon är inte så gammal. Hon är en fin kvinna och har ett stort hus med mycket folk. I det hemmet höll han sedan bibelstudier med anledning av det han själv hört. Det talade denna fina kvinna själv om för oss då hon var hos oss en dag. – Studiet av Guds ord måste bära frukt. Det kan inget annat.

Denne ato Gebisa var också en av konfirmanderna så det som nämnts ovan kan ha gällt även konfirmationsundervisningen. Läraren ato Gebisa Baro gifte sig med tiden med ato Idossas syster Marta och är med andra ord far till de tre bröderna jag nämnde i  inlägget 19:34. Ato Gebissa hade jag förmånen att arbeta tillsammans med under 1980-talet. Tyvärr kände jag inte till det som jag vet nu så jag stälde inte alla de frågor jag nu hade velat ställa till honom. Det samma gäller, i ändå högre grad, ato Idossa som jag under samma period också fick samarbeta med. Då hade han blivit präst och var församlingspräst i Nakamte.