Samma vecka skriver pappa så här om ungdomarna så här:

Det knackade på dörren till vårt hus. Petrus kom försagd in. ”Jag har ett ärende sa han. Hemma i mitt land går alla till trolldoktorn. Många äro mohammedaner och andra äro ”kristna”. Ingen har hört evangelium. Kan inte någon få gå med mig dit? Jag har ännu inte lärt så mycket, så jag kan gå ensam.” De orden gick djupt ner i hjärtat. Tänk, Petrus mohammedanpojken, han vill nu gå till sina egna med evangelium. Det gläder och värmer missionärens hjärta.

I går kväll kom Amosa och Berasa. Den senare hade just fått nya kläder. Vad var deras ärende? Han skulle förstås tacka genom att kyssa våra fötter. Men ett annat ärende hade han också. Amosa framförde det. Berasa ville nu bli döpt. Chankalla -pojken hade nu fattat sitt beslut. De ville förstås att det skulle bli redan idag. Jag uttryckte min stora glädje över det och sade att han skulle få bli döpt. Men att vi kanske skulle vänta till nästa söndag.

Den kära Chachito köpte idag sin egen bibel. Hennes lön går på 25 shilling i månaden. Av detta får hon betala 15 till mat. Då återstår endast 10.  För dessa köpte hon nu idag sin bibel. Alltså en månads arbete för en bibel. Det är stort. Det har säkert Gud verkat. Nu är det roligt med våra unga.

Djiggi visade idag samma prov på ärlighet.

Petrus bad så för de sina hemma i Saka vid bönemötet.

Idossa och jag har gjort upp programmet för bibelkursen.

Idag hade jag arbetarna för sista dagen i denna månads bibelundervisning.