Först något ur dagboken sedan ur ett brev som mamma skrev den 29 aug.

28 aug. Jag kände det gott i kyrkan idag. På grund av god förberedelse vållade inte amhariskan mig så många bekymmer.

Tänk att han kommit så långt. Och nu till mammas brev:

I morron reser Aréns till Addis efter sin lite mer än månadslånga vistelse här. De har bott i gästrummen som finns vid läkarbostaden och ätit hos oss lite var. Här har de nog ätit minst måltider, det är ju närmaren till doktorns och Ruth och Karin. Nu skall vi sända post med dem..

Och nu börjar det bli höst hemma i Sverige, tänk att få äta ett riktigt äpple eller päron. Får vi be Er , våra kära att tänka lite på oss när ni syltar och gör saft, om vi får komma hem fram på vårsidan så är vi nog så glupska på allt sådant som vi inte kan få här. Visst finns det fruktkonserver. Jag öppnade två päronburkar igår när jag hade alla kamraterna på middag, men de är dyra och det är inte vardagsmat.

Nu har det blivit kväll och vi har just haft ungdomarna här inne och haft bönemöte. Det är ingen brist på frimodighet att bedja hos dem. Vi kunde nog hålla på hur länge som helst. Gud give att det bleve en hjärtats bön, hos en del är det nog så, det vill vi hoppas.

Stefanssons reser med till Addis i morgon, de skall handla och laga tänder o.s.v. På sätt och vis skall det bli skönt att bli ensam ett par veckor. Det är ibland lite besvärligt att jämt ha´ matgäster. Det är ju också olika med människor. Men det är inte så lätt att ha extra jämt, och jag är ju ingen duktig matmor. Och Torsten och jag vi är ju matfriska och är glada när vi får äta oss mätta. Annars är de så bussiga och bra kamrater och vi hoppas de skall få bli våra efterträdare här.

I söndags morron när flickorna diskade köttkvarnen, som legat sedan lördagskvällen då vi gjorde lite köttbullar, så blev kniven förstörd. De är inte så vana vid en köttkvarn så att de märker om alladelarna är med och så tömmer de ut vattnet, och så är kniven borta. Det har hänt en gång förr men då hittade de den, men nu gick det inte. Skulle vi få be Dig Birger försöka sända oss en ny kniv, på samma sätt som Du sände fröerna. Torsten tror att det skall gå, och det vore ju en väldig hjälp för oss. Det är en Huskvarna nr. 10

Nu på söndag skall vi ha´ konfirmation, och påföljande söndag nattvardsgång. Det blir nog gott för Torsten när läsningen blir över, så han kan få några veckors ledigt, fast ledig blir man ju inte, här är som hemma, alltid något att göra. Må vi få vara friska, så är det gott.

Nu har jag visst inte sagt något om våra små flickor. De är Gud vare tack, så friska och krya. Vi var just och tog upp Signe för hon hade ramlat ner från min säng. Hon brukar vilja ligga där först på kvällen. Men hon somnade snart igen i sin säng och Eva vaknade inte.

Nu får Ni alla hjärtevarma hälsningar från barnen i Lakamte. Torsten, Elsa, Signe och Eva.