Den 2 augusti skrev pappa ett kort men informativt brev till de anhöriga:

Det har inte kommit något brev vare sig från det ena eller andra hållet sedan vi skrev sist. Men det hindrar inte att vi sänder några nya rader till Er. Vi gör det gärna, säkert har Ni skrivit och breven är på väg hit.

Varför inte sända ett sådant här brev (aerogram) en gång. Det är mycket billigare, inte ens halva avgiften.

Det är bra med oss alla här. Skönt att vara hemma då det regnar och det gör det nu både natt och dag ibland. – Elsa har inte fullt så mycken mat till lillan som i början. Det är så, att det ibland behövs lite vid sidan om. Den lilla vill inte sova fullt så mycket nu som de första veckorna. Då blir det lite mera skrik, men det är ju bara naturligt. Det är roligt att se hur Signe ska försöka trösta den lilla. Då säger hon sitt: ”disi” det är ett gallaord, som betyder ”låt det vara”. – Men Signe har verkligen lärt sig tala svenska. Hon kan t.o.m. tala i förfluten form. Idag vid middagen kunde hon säga: ”Signe har sovit”. Det var väl inte dåligt. Bara på de sista veckorna har hon gjort goda framsteg. Så ni ska nog kunna förstå henne. Men nog blandar hon sitt tal med ord från tre språk.

Aréns har kommit hit in för en månads semester. De gjorde de rätt i. Även deras resa hade gått bra. Det är mycket påfrestande att ständigt bo i Addis Abeba. Därför gläder vi oss över att de tog sig fritt och reste hitin. Den tunna luften gör ju sitt för oss härute också.

Nu har jag gjort ett litet uppehåll. Postmannen från kamraterna inne i landet kom. Denna gång hade mannen behövt 6 dagar att gå från Nedjo och hit. Floderna är svåra nu. Säkert har han blivit våt upp till midjan mer än en gång. Vi hade goda underrättelser från alla därinne. Det blir alltid en stor dag då posten kommer.

Sedan har vi druckit te ute i stora rummet. Stefanssons är ju inneboende hos oss. – Sedan detta har jag varit ute och satt tre stora sängar lök. Vi har just skördat potatis på det landet. Det går bra att sätta nytt på en gång. Det fattas inte kraft i jorden. Vi har sålt mycket både till sjukhuset, till alla vita i Lakamte och ändå har vi kunnat sända till våra kamrater i landet.

Och nu i kväll ska vi alla gå till Ruth Perman och Karin Söderströms lilla hus. Karin ska gratuleras på sin namnsdag. Ni vet väl att hon går under namnet mormor. För att göra en stor överraskning för henne så ska vi alla karlar kläda oss i prästrockarna och våra fruar taga på det bästa de har. Gamla mormor behöver all den uppmuntran hon kan få.

Nu håller Elsa på med de små. Signe sköts mest av Djiggi. Men lillan behöver allt mors hjälp.