Vi har mycket lite information för denna vecka, bara några korta notiser i dagboken om ”ett vandrande zoo” som man, i Etiopien, ibland säger om detta fenomen:

25 juli: Jag har idag fått besked om att jag har binnikemask. Det var det. Nu gäller det att få ut den så fort som möjligt. Det får bli morrondagens arbete.

26 juli: Maskkuren gjorde ingen nytta.

Hur det blev de kommande dagarna och hur det gick med de ”inneboende” vet vi inte .

I jakt efter mer information har jag kollat in de tidningar där material från pappa brukar publiceras – men nej, inte heller där finns information att hämta. Däremot konstaterar jag att missionsvännerna får information ganska långt efter att det ägt rum. Det som hände i april och som vi noterade då (se 19:17 och 19:18) publicerades i MISSIONSVÄN först nu tre månader senare. Men det kanske passade bra i semestertid:

Ur brev från Elsa och Torsten Persson: På några dagars semester i vildmarken — då passar det väl bra att skriva brev. Ja, visst!Det är så roligt känna att man har rätt att använda tiden till brevskrivning. Då man är hemma är det så mycket som väntar på att bli gjort.

Troligtvis är det anledningen att de inte ens har tid att skriva i dagboken. Brevet som publicerades i MISSION VÄN slutar så här:

Om vi än har semester nu några dagar så hinner vi inte skriva till alla, som vi önskar. Låt därför detta brev få bli en liten hälsning till er alla våra vänner och bekanta.