Vi har väldigt lite information från dessa dagar. Ingen från mamma  i Addis och mycket lite från pappa i Nakamte. Om mamma har skrivit brev till Sverige så har jag inte kvar det, tyvärr. I dagboken skriver pappa bara helt kort om följande:

26 juni: Jag kände det själv gott att tala i kyrkan. Ämnet var: ”blodet skall vara ett tecken eder till räddning”. Det var stort att få tala över det ämnet. Jag försökte få in samma sanning för sjuklingarna vid andakten där.

Om denna predikan skriver pappa i ett brev senare så här:

Som väl är predikar jag nu på amhariska. Det innebär inte att min predikan saknar många felaktigt uttalade ord och vändningar. Det finns nog många felaktigheter. Men det är roligt att vara så långt i alla fall.

Jag har manuset till denna predikan. Som ni ser så är den skriven på både svenska och amhariska.

EPSON MFP image

Tillbaka till dagboken:

27 juni: Jag går med en ständig väntan att få höra något från Elsa. Men ännu har jag ingenting hört.

Troligtvis är detta t.o.m. skrivet dagen efter. Han vet inte att Eva hade fötts denna dag i Addis. Mamma hade troligtvis skickat telegram till de anhöriga i Sverige men det kunde hon tydligen inte göra till Torsten i Nakamte.

GRATTIS PÅ  70-ÅRSDAGEN KÄRA SYSTER EVA.

I ett brev senare till en god vän skriver hon så här:

Dina vänner i Afrika har fått mottaga vårt andra lilla flickebarn. Det var i måndags den 27 juni som hon kom.

Det är tydligen elva dagar efter beräknad dag. Den 28 juni skriver pappa, helt ovetande om detta, så här i dagboken. Eller anar han något?:

Det blev så att jag på bibeltimmen kom att tala om nya födelsen och omvändelsen, – ett förr och ett nu. För eleverna och mig blev det rätt allvarligt. – Jag är tacksam för det den helige Ande visade oss på.