Inga brev från dessa dagar, kort i dagboken men vi har en kort hälsning/vädjan i Budbäraren från dessa veckor. Men först det som står i dagboken för den 20 juni:

Gustav kom idag med den nya norska läkarfamiljen, Tausjös. Och det var visst roligt att de kom. men jag nåddes inte av det budet från Elsa, att allt var över. Hon väntar ännu. Nu är det över tiden också.

Signe har haft och har fortfarande ont i vänster tumme. Det är rätt svårt.

Idag dog en av våra skolflickor i första klass. Hon tillhörde uteeleverna. Dödsorsaken kan vara mask. Vi följdes alla åt till Mariakyrkan  där vi vid hennes grav sjöng ett par sånger. Ingen präst fanns tillstädes. 

Det är allt som står i dagboken. Nu till vädjan i Budbäraren. Den handlar  bl. a. om den nye läkaren.  Pappa är realistisk och inser att denne norske läkare bara är i Nakamte tillfälligt.

Vad vi i Stiftelsen fått i doktor Tausjös för vårt arbete härute är svårt att i ord uttala. Systrarna Ruth och Karin säger: ”Det är bara risk att han blir för mycket älskad av folket.” Människor strömmar till även nu i hårdaste regntiden. Det är ingen gräns för arbetets omfattning. Ato Idossa Gamatchis säger: ”Nu är det som under dr. Söderströms tid.” Han var den store läkaren för Wollega.

Men vi ser med inte liten bävan fram mot den tid då dr. Tausjös måste lämna arbetet i Lakamte. Vi har ännu inte hört att någon ny är på väg. Vi här, som nu står i gärningen, vågar inte tänka oss hur det ska gå nu att än en gång bli ställda utan läkare. Det går helt enkelt inte. Arbetet är inte som vid en sjukstuga. Det bör och kan i stället jämställas med arbetet vid ett av våra landsortssjukhus i Sverige. Därför måste det finnas folk till att utföra arbetet.

Och nu kommer jag till en sak till. – En syster arbetar f.n. på sjukhuset. Och det har inte på lång tid varit flera heller. Det är bekant för oss alla, att syster Karin vid sin sista utresa inte reste ut för att längre arbeta i direkt sjukvård. Det kan hon inte. Men hon saknar inte arbete för den skull. Karin arbetar kanske mer än de flesta. Dagens timmar räcker inte till för henne. Den som har hand om husmoderskapet, bokföringen, registreringen och ett så stort sjukhus räkenskaper, den saknar inte arbete. Så är det bara syster Ruth kvar bland de sjuka. Alltså en sjuksköterska bland omkring 70 inneliggande patienter och i en klinik som oftast dagligen går upp till samma antal.  Är det riktigt? Nej! Vem avlöser henne en gång i veckan, i månaden eller på halvåret? Ingen. Min Elsa har mer än tillräckligt med de många i skolan och på barnhemmet.

Vi har inte under senaste tiden gjort några begäranden. Men nu kommer vi med en vördsam anhållan.

Jag framför detta i egenskap av stationsföreståndare och ansvarig i viss mån för mina kamrater här Torsten Persson