31 maj. Idag har både Elsa, Signe och Djiggi rest ifrån mig. – Läkare finns ingen här och barnmorska från Addis vill inte resa hit. Därför kom Gustav med jeepen för att hämta Elsa.  Då blev det bestämt att Signe skulle följa med för att om möjligt få hjälp för ändtarmsutfallet. Därför är det tomt här hemma ikväll. Må mina kära ha nått fram till Addis.

Vädret vid avfärden var inte vackert. Det regnade och åter regnade. Ganami kom strax på morron och sa så här: ”nu vill vi ha bön här.” Hon började att taga ut stolarna på verandan. Men vi lät alla barnen komma in här i vårt hus istället. Alla voro tysta och allvarliga. ”Oss välsigna och bevara…” blev inledningssången. Sedan ledde Olkaba i bön och läste Ps. 103 och talade en stund över den och nämnde flera gånger Elsas namn. Och som slutsång följde ”O helige Ande, kom neder”. Tysta gingo alla ut igen. Nog voro de med i bönen.

Det är bröllop. En av sjukvårdarna gifter sig. Det är Namomsa. Han sökte först en fru, men hon var för dyr. Nummer två var billigare. Den blev det alltså. Och i kväll är det bröllop.

(Denne Namomsa blir senare på ett tidigt stadium involverad i Backo och jag nämner om honom i boken: I Back(o)spegeln på sidan 30.)

Strax efter ringningen i kväll kom Olkaba och sade , att han var bjuden till bröllopet och undrade om han fick gå. Jag sade nej. Han lät sig nöja med svaret.  Jag undrade om han skulle lyda. Men det gjorde han.

Olkaba var en av de första, som kom till aftonbönen. Ett gott svar gav han på en ato Idossas fråga. Det var intresse och uppmärksamhet vid aftonbönen. Idossa talade om skapelsen.

‘Väl hemma kallade jag på honom och visade både skruvar och gångjärn, som kommit från Addis. Men jag kunde också visa tumstockar för honom och de voro av svensk, god vara. Det var något att se för en snickarlärling. Och så fick han en banan då han gick ut för att ringa andra gången. Nog var han glad att han lydde.

(I och med detta har jag skrivit av hela dagbok 6a. Den har gett oss material för nästan fyra och ett halvt år. Nu får jag fortsätta i bok 6b.)

EPSON MFP image

Den första notisen i den nya dagboken hör till denna vecka. Den är tyvärr tragisk:

2 juni. Gamada och hans hustru förlorade idag sitt lilla barn som dog på sjukhuset. Vi hade en enkel begravning och redde den lillas grav på nya kyrkogården.

3 juni. Vi har nu dessa dagar förhör i de olika klasserna. Det är så tomt här hemma då både Elsa och Signe äro borta från mig.