Ur dagboken:

16 april: Vi firar inte påsk denna helg utan väntar med den egentliga högtiden tills de infödda om en vecka ska fira den. Men våra påskgäster har kommit från Addis Abeba. Det är familjen Rubenssons och fru Ruth Eknor med barn.

I ett brev som vi ska återkomma till senare får vi också reda på att även ”tre svenska lärarinnor från kejsarens flickskola, en sjuksköterska och dr. Fride Hylander”  också var i Nakamte. Vidare står det så här i brevet:

Vi delade upp gästerna mellan oss och själva bodde vi lite enklare och låg i tältsängar över de dagarna. Stora staden Addis Abeba är ingen plats för vila. Därför tycker våra vänner där att det är underbart vilsamt att få lämna staden och få komma ut på landet. Och detta är landet. Visserligen är Lakamte en stad, men den är liten och allt är likt landet. Genom dem fick vi höra mycket nytt från stora världen. Och vi vet nu också att de svenska tidningarna haft vissa artiklar inne, som inte talat så vackert om detta lands kejsare och hans inställning till oss svenskar.

Det är tydligt att de inte håller med om detta men det får vi lämna där hän och nu återvända till dagboken:

17 april: Idag tillkännagav vi vid gudstjänsten att det ska bli konfirmation nästa fredag – långfredagen.

18 april: Sju personer är av församlingens äldste utredda att få konfirmeras. Dessa fick idag ytterligare kristendomsundervisning av ato Idossa, Gebre Jesus och mig.

19 april: Jag håller på med avskrivning till amhariska för konfirmationen. Lektionerna med dessa sju är goda och stillsamma.

20 april: Gete har bestyr med sitt förestående bröllop. 

21 april: Det är sista dagen före konfirmationen. Jag var med sex av dem i kyrkan för att tala om morgondagens gudstjänst. Alla tar det med allvar.

22 april: Konfirmation i Lakamte. Det är första andliga högtid efter ankomsten till Etiopien. Och denna högtid hade vi idag på de inföddas långfredag.

Sex yngre och äldre har därför idag inför de talrika åhörarna i kyrkan fått svara för sin kristna, evangeliska tro. Och det gjorde de rätt bra. De har visst fått lära sig åtskilligt.

(Vad som hände med den sjunde vet jag inte. )

De sex äro följande: Jallata – rättaren på sjukhusområdet, Kidane – bokspridaren, Mengesto – från Bodji; Tato – Bichans gamla tjänarinna; Djiggi – vår flicka och Tabote.

Våra hjälplärare, ato Idossa och Gebre Jesus tog sina förhör på största allvar. Konfirmanderna förstod nog stundens värde och voro med i allt av sina fulla hjärtan.

24 april: Nattvarden begicks av så många. Vi har inte förr varit med om  det i Lakamte. – Det var roligt att ha de sex nya med.

10-gudstjänsten var också välbesökt och doktor Lunde talade. Efter hade vi gemensam middag med alla våra barn.