Ur dagboken:

26 feb. Med Lombardo kom följande: Manfred, Ruth P. och Stefanssons. Allt var väl med alla.

27 feb. Redan idag fortsatte Manfred och Margit Larsson vidare mot Nedjo.

28 feb. Stefanssons har idag haft sin första vardag här i Lakamte.

1 mars: Gifti Bicha har flera sjuka i sitt hus. Hon är bekymrad. Idag har vi påbörjat bygget av lilla huset utanför köket. Allan och jag var idag nere vid flodträdgården och såg oss för. Han verkar mycket intresserad av det som nu är igång. Ett visst hopp finns att vi nu ska få starta en snickeriskola.

2 mars: Det är ”sälf” (parad) idag. Därför tar vi det lugnt. Ett kraftigt regn har vi i kväll. Köksspisen har gått sönder för oss. Vad ska vi göra vid det? Stefanssons har idag börjat med att läsa amhariska. 1:a kvartalets medel har idag kommit i vår hand. Gode Gud, tack för ”dagligt bröd” till oss och barnen!

3 mars: Allan och jag har haft en bråd dag med många uppköp för sjukhuset.

4 mars: Våra nya vänner försöker att sätta sig in i förhållandena här. De gör det bra.

Om Stefanssons m.m. skrev pappa i ett brev den 16/3 från Addis, så här:

Vi är alla friska och kan fortsätta arbetet. Nu har Elsa nog lite väl mycket att göra medan jag är några dagar i Addis Abeba. Men vi får ju viss hjälp av de nya vännerna, Stefanssons. De bor och äter hos oss.

Nu väntar vi att Per Stjärne ska komma hit ut till hösten. Det skulle bli närmast för att avlösa Lundgrens i Nedjo. Troligtvis kan de nya vännerna Stefanssons få stanna i vårt arbete i Lakamte. Men därom är inte beslutat ännu.

Det var Tant i Blidsäter som undrade hur vår lilla Signe springer omkring härute. Hon har alltid skor på fötterna. Här finns det en slags jordloppor som kryper in under naglarna på tårna. De infödda kan ha sådana loppor i massor. Signe är hela dagarna ute eller inne och leker med de infödda barnen. De har det mycket trevligt. Hon förstår det mesta av vad de säger. Hon förstår dem bättre än hon förstår oss. Signe är till stor glädje för oss och de infödda och nu är vi så glada för att vi får vänta ännu ett barn. Elsa känner sig stark. Nog blir hon trött ibland. Vid denna årstid har vi så varmt mitt på dagen. Då blir det tröttsamt för Elsa. Men hon har inga särskilda svårigheter medan hon bär på det liv som är tänt inom henne. Vi är så glada för det. Men vår nya missionär, Signe Stefansson kommer säkert att överta en del av Elsas arbete med tiden.

Under mars och april 2019 kommer Eva-Karin och jag åter att finnas på plats i Etiopien. Vad vi får vara med om kan ni delvis följa i vår aktuella blogg Etiopien-nu : https://wordpress.com/view/etiopiennu.wordpress.com

Material för denna blogg är förberett och kommer att läggas ut automatiskt en gång i veckan.