Brevet av den 6 febr. som jag redan citerat ur fortsätter så här:

Hur ser det ut nere på sjukhuset? Det är fullbelagt. Alla sängar är för länge sedan upptagna. Och nu är alla golvutrymmen också ockuperade. Det finns många svåra sjukdomar. Just nu är malarian svår. I förrgår natt dog två patienter på en sal. Men många går hem friska efter en tid här. Då är glädjen stor för patienterna och våra kamrater som strävar mot dödens makter. – – – Dr. Lunde är den verklige läkaren och missionären. För en tid sedan började en hans tand att ställa till svårigheter. Den blev värre och värre. Till slut beslöt han sig för att drá ut den. Vem skulle hjälpa honom med den? Jo, den som har störst vana i den konsten, – den infödde sjukvårdaren, Tåla. Men det lyckades inte. Tanden gick sönder. Så satt den onda roten kvar. Och i fredags måste doktorn själv resa till Addis för att få hjälp för eländet. Så nu är vi utan chef på sjukhuset. Men syster Karin är ”styreskvinna” och syster Margit, vår nya syster, är den som får det mesta att göra med patienterna då ordinationerna är givna av styreskvinnan. Ett sådant provisorium går också. Men det är arbetssamt. Syster Ruth Perman har just denna månad sin välförtjänta semester och har passat på att resa upp till Eritrea.

Från Addis hör vi att Ansgar (missionsflyget) kommer att gå en tur till Afrika igen. Den ska också gå ner i Addis. På sin färd lär den föra med sig våra vänner som ska till Tanganyika. Vi skulle bra gärna velat resa den långa vägen till huvudstaden för att råka dem och för att få höra mera nytt från Sverige. Men det får bli ett fromt önskemål. Lakamte får två nya missionärer med det planet. Och det må väl räcka. Det är Stefanssons som kommer. Vi bör istället vara hemma och förbereda för deras ankomst. De bör ju ha något hus att tá in i då de kommer. Och för övrigt så räcker det vardagliga arbetet mycket väl till. Skolan tar mycken tid för Elsa och mig. Alla omsorgerna för de 40 inneboende barnen är inte så få. De ska dock ha mat, kläder och undervisning.

Man kan undra om inte Elsa och Torsten också hade behövt semester. Det är kanske det som skymtar i det ”fromma önskemålet”. Senare på kvällen avslutas brevet:

Nu har vi varit nere vid floden. Elsa orkade också gå med. Gasellerna är lite svåra just nu i det att de vill smaka på godheterna i trädgården. Vitkålen står så fin nu. Sallad och så gott som alla sorter av grönsaker kan vi så året om. Om några veckor har vi ny skörd av tomater. Potatis är vi utan så den får vi köpa från Addis.

Nere vid vår källa har vi byggt stora bassänger för att samla vatten i. Men förra natten brast ena väggen i den största. Den tålde inte trycket. Den rymde över 4000 liter. Nu ska jag bygga om den väggen men mura den i gråsten istället för tegelsten. Sjukhuset fodrar mycket vatten. Ännu  väntar vi inte regntiden på tre månader.

Annonser