Nu börjar vi ett nytt år och jag  vill passa också på att önska er ETT GOTT NYTT ÅR. Vi har här på denna blogg följt Elsa och Torsten Persson under fyra år. Här kommer 1949 års första inlägg. I dagboken skrev pappa så här:

1 jan. 1949 Det är svårt/omöjligt att taga sig fritt på nyårsdagen härute. Folket firar inte alls denna dag. – Därför har dagen istället fyllts med ett antal arbeten.  Vi planerar nu för ev. kommande undervisning/bibelskola under jullovet.

2 jan. Efter förmiddagsgudstjänsten kunde jag se de två: Afrika och Indien. Det var ato Idossa och Mr. Sargunaraj. Den senare hade predikat i en alldeles fullsatt kyrka. Den förre hade helt levt in i predikan under det han tolkade honom. Två uttagna ur mörkret. Båda kristna i tredje led. Det var två präktiga unga män i sina bästa år.

I ett brev pappa skrev samma dag får vi reda på följande:

Jag hade idag att tillkännagiva julmötena vid vår förmiddagsgudstjänst. Vår indiske vän talade mycket gott idag. Han talar på engelska. Och även idag var han hos oss på middag. Det är regel varje söndag. Ni må tro att han sköter orgelspelningen i kyrkan och vid andaktsstunden i sjukhuset mycket bra.

Nu är all växlighet borta och förtorkad. Det har inte regnat på flera månader och då blir det så. Det är nu endast de större träden och slingerväxterna nere vid floden som håller sig gröna.   Men just nu mognar grödan. Och den är bra i år. Det fattas inte torrt väder i skördetid. Det kan inte regna nu. Vår gröda har också blivit bra. Majsen har vi skördat för rätt länge sedan. Vår teef är också tröskad och inburen i vårt förrådshus.  Men nere vid vår flodträdgård frodas växtligheten. Det är som ett paradis. I jämförelse med övrig torka så framträder skillnaden så mycket kraftigt.  Vi får om en tid värdefulla grönsaker därifrån. Vi har för tillfället de allra finaste vitkålshuvuden.

Nu är söndagsskolan slut  och Elsa och Karin är tillbaka. Jag har dock inte hunnit längre i brevskrivandet. Jag har haft Signe att se till och hon har stört mig några gånger. Hon vill ju så gärna vara med och skriva brevet till Farmor, Farfar och Mormor.

Ikväll ska doktorsfamiljen komma upp till oss. Vi försöker att samlas alla en gång i veckan. Lika glada som vi var för några månader sedan över att äntligen få en missionsläkare, lika ledsna är vi nu då vi snart får säga farväl till dem, då de reser till sitt eget missionsfält i söder. Och så frågar vi oss igen hur det ska bli i framtiden.

Tillbaka till dagboken:

3 jan. Jag har gjort bokslut i de olika kassorna. Lakamte kan i år notera ett överskott på 2600:- Eth, § .

4 jan. Vår skola stängde idag. Så har vi gjort ett försök igen att under en termin undervisa ett 90-tal barn. I en del fall har vi sett goda framsteg bland eleverna.

5 jan. Vi har idag för första gången kunnat bada här i vårt hus. Det beror på at vi gjort iordning vedboden och att vi fått upp ett badkar från doktorns.

Regasa (troligtvis den Regasa Bedada som senare blev pappas prästkollega i Backo) och Hailo har idag varit ute och försålt böcker: 1.55 var deras resultat.

Vi har  funnit Temesgen som en verkligt fin och villig pojke. (Detta är troligtvis den Temesgen Sokessa som under många år var vår kock.)

 

 

 

 

 

Annonser